Ja, det är en fråga man ofta får från elever som besöker valstugan. Ett bra exempel på vad som skiljer oss från andra: igår besökte Lars Ohly Borås och Hässle torg. När andra partiledare besöker centrum flyttar vi ut i förorten där de människor, som fått känna av alliansens kalla politik in på bara skinnet, finns.
Här anländer Lasse till Hässle torg, efter telefonväkteri i Radio Sjuhärad
”Är det du på bilden?”
Många ville träffa Lasse
Efter ett torgmöte, som garanterat var annorlunda än övriga partiledares och med en helt annan publik, var det många som vill prata med Lars Ohly. Många livsöden och vardagsproblem berättades och gjorde helt säkert intryck på vänsterns partiledare. Jag åkte i alla fall från Hässle torg med nytt mod och glädje över att vara del i ett parti som kämpar för rättvisa. Det behövs en politik för minskade klyftor mellan fattiga och rika, kvinnor och män, invandrade och svenskar. Tillsammans kan vi bygga ett jämlikt Sverige.
Efter torgmötet var det dags för en helt annan aktivitet – tältmöte i Vårgårda! Med psalmsång och bön som inramning upplevde jag den mest annorlunda valaktiviteten hittills! Lasse gjorde jättebra ifrån sig och kunde dessutom stoltsera med bäst betyg av partiledarna när equmenia fick avgöra. Läs mer om Vårgårda möte med Lasse här och här!
Idag förfasar sig Bengt Wahlgren (FP) över min syn på kultur. Att jag vill att kulturutbudet ska vara jämställt och att jag inte anser att man kan dra en skarp linje mellan ”fin” och ”ful” kultur, utan att man likaväl kan se kvaliteter i en samhällskritisk deckare eller raptext som i en roman av Proust provocerar tydligen. Tillräckligt mycket för att herr Wahlgren ska dra fram ”trumfkorten” Hitlertyskland (?!) och Sovjetunionen. Hmm, tillåt mig tveka inför att 30-talets Tyskland hade en feministisk kulturpolitik, eller att Sovjet skulle ha uppmuntrat samhällskritiska kulturutövare. Men men, vad gör man inte när sakargumenten fattas. Här är i alla fall mitt svar:
Bengt Wahlgren (FP) undrar i ett debattinlägg 2010-08-31 vad Vänsterpartiet vill med kulturen. Han är tveksam till kulturen som ifrågasättare och försöker han dra paralleller till både Hitlers Tyskland och Sovjetunionen – knappast länder där kritiska kulturarbetare uppmuntras.
För mig som vänsterpartist är kultur en demokratifråga, alla människors rätt att utöva och ta del av kultur är viktig. Några konkreta kultursatsningar som (V)i vill göra i Borås är:
- se till att kultur- och fritidsutbudet ska vara tillgängligt för alla
- arbeta för att kulturutbudet ska vara jämställt
- ge ökade resurser till biblioteken, för att möta behovet av nya media
- stödja kulturaktiviteter i de olika stadsdelarna
- ha en avgiftsfri kulturskola
- rusta upp Rockborgen
Detta är konkreta krav för att stärka kulturens roll i Borås. Vad säger (FP) om det?
Den här helgen har inneburit extra trevligt valarbete – närmare bestämt på Borås egen musikfestival Close to home! Jag, Fredrich, Hicham, Lisa och Jennica har pratat politik med festivalbesökare och dessutom fått lyssna på en massa bra musik. Många vill se en ny regering med en stark vänster. Extra roligt var det att även få lite uppbackning från artisterna, Dundertåget snackade med oss och lovade att använda sin förstärkare med texten ”Stoppa högern”. En grym konsert! Andra höjdpunkter var finfina Hästpojken på fredagen och bästa Bob hund på lördagsnatten. ”Nu är det väl revolution på gång” på Åhaga är valröresens bästa låt.
Härom dagen fick jag svar på mitt debattinlägg om varför skolk i betyget inte är en lösning på elevers frånvaroproblematik. Jag skrev snabbt ett svar:
Anna Svalander skriver i en replik 2010-08-22 att mitt ifrågasättande av Folkpartiets enkla lösningar för skolan är ”ett populistiskt vänsterpåhopp” på Sveriges utbildningsminister. Vad jag i själva verket skriver är att det är verkningslöst att skriva in elevers skolk i betyget. Visst kan man göra det, men alla vi som arbetar inom skolan vet att problematiken kring skolk är komplex och kräver mer omfattande åtgärder än så. Dessutom informeras föräldrarna redan idag om sina barns skolk, det sker direkt via telefon, brev och möten – man behöver inte vänta till terminsslutet och läsa om det i betyget. Mina förslag om verkliga åtgärder mot skolk – ökad lärartäthet, stärkta elevhälsoteam och förebyggande socialt arbete – bemöter Svalander däremot inte mer än med att (FP) vill fortsätta att förbättra skolan på dessa områden. I Borås har (FP) haft 12 år på sig att satsa på ”förbättringar” i skolan, men vi som jobbar i skolan har ännu inte märkt av detta!
Redan idag var svaret med i BT och förvånande nog backas jag upp av en lokal C-politiker. Han ger mig rätt i alla avseenden och ifrågasätter (FP) – men så har han också en bakgrund som skolkurator. Vore det inte bättre att lyssna mer på oss som jobbar i skolan än att låta Björklund hitta på sina egna märkliga lösningar när det gäller elever i behov av särskilt stöd?
Det är ett känt faktum att många läromedel förmedlar en förlegad syn på kvinnor och män. Samtidigt är det också ett känt faktum att många lärare, som faktiskt brinner för sitt uppdrag och för arbetet för ökad jämställdhet som ingår i lärarjobbet, inte har möjlighet att göra något åt omoderna böcker. Skolornas ekonomi är redan tänjd till bristningsgränsen och möjligheten till inköp av ny litteratur etcetera är begränsad. Hur komma till rätta med detta? Svårt, men jag har gjort ett försök i en motion:
Motion: Slopa stereotypa skolböcker
”Man måste på allvar ställa frågan hur skolelever, flickor som pojkar, påverkas av att få historien presenterad som en aldrig ifrågasatt eller diskuterad manlig angelägenhet med traditionella manliga perspektiv, en historia som inte rymmer kvinnor och som dessutom har sexistiska och förnedrande inslag”, säger Ann-Sofie Ohlander, professor emerita i historia, efter att ha genomfört granskningen av läromedel på uppdrag av Delegationen för jämställdhet i skolan.
Borås stad har undertecknat europeiska kommun- och regionförbundens samarbetsorganisations, Council of European Municipalities and Regions, deklaration för jämställdhet mellan kvinnor och män. Deklarationen innehåller sex grundläggande principer, av vilka ”Att avskaffa stereotypa könsroller är avgörande för att uppnå jämställdhet” är en.
Det finns många arenor där man kan arbeta med att motverka och avskaffa stereotypa könsroller, men skolan är utan tvivel den största och mest effektiva. Främjandet av jämställdhet är en viktig del i skolans styrdokument och många pedagoger arbetar aktivt med frågan. Tyvärr förhindras arbetet ofta av läromedel med gammaldags syn på kvinnor och män eller läromedel där kvinnor osynliggörs och jämställdhetsperspektivet glöms bort.
En statlig utredning, ”Delegationen för jämställdhet i skolan” har granskat läromedel i historia och samhällskunskap med fokus på jämställdhet. Resultatet var nedslående. Endast ett fåtal kvinnor nämns vid namn, bilder och bildtexter skildrar till förkrossande majoritet män. Som exempel kan nämnas läroboken ”Människan genom tiderna” för historia på gymnasiet där hela 235 män, men bara 14 kvinnor finns namngivna i personregistret.
Kvinnors betydelse för samhällets utveckling osynliggörs och förringas. Den här typen av läromedel utgör en mycket dålig utgångspunkt för pedagoger som vill följa läroplanens mål och arbeta i enlighet med den europeiska jämställdhetsdeklarationen. Tyvärr är ofta resurserna för att modernisera skolans läromedel starkt begränsade. Det krävs därför en riktad satsning för att öka medvetenheten om sterotypa könsroller i skolböcker och resurser för inköp av jämställda, icke-diskriminerande läromedel.
Med hänvisning till ovanstående yrkar jag:
Att samtliga skolledare i Borås stad informeras om Delegationen för jämställdhet i skolans granskning av läromedel.
Att resurser för inköp av jämställda, icke-diskriminerande läromedel avsätts och att skolorna får ansöka om dessa medel.
… och valdebatterna har kommit igång. Igår var jag på studiebesök på Torps gård i Månstad, kollade in robotmjölkning (!) av kossor och deltog i en debatt arrangerad av LRF. Det var riktigt trevligt! Kul att få visa att vi rödgröna har tydliga ambitioner för ökad svensk livsmedelsproduktion, ursprungsmärkning och närproducerat i de kommunala köken! Vänsterpartiets småföretagarpolitik med stärkt socialt skyddsnät, slopat sjuklöneansvar och möjlighet till vab-dagar även för småföretagare var några av de saker som också avhandlades under kvällen.
En gullig kalv från Månstad
Kolla in ko-tvätten!
Idag har det inte varit något studiebesök eller någon debatt, däremot var det premiär för valstugorna på Stora torget. Boråsvänsterns fina stuga är byggd av Tommy Josefsson!
Från och med nu är vi på plats på Stora torget vardagar 10-18 och lördagar 10-16, kom och prata politik med oss!
Ikväll är det öppet möte hos Boråsvänstern på Torggatan 38. Alla som vill jobba för vänstern i valet är välkomna! Vi kommer bland annat att bjuda på valstugeutbildning och hembakat fika…
Från och med fredag är Vänsterpartiets valstuga på Stora torget öppen, vardagar 10-18 och lördagar 10-16. På onsdag nästa vecka startar valaffischeringen och den 1 september är det Vänsterpartiets dag på Hässle torg med besök av Lars Ohly, så det är mycket som händer och det behövs många funktionärer.
För att ha koll på det senaste om Boråsvänstern i valet, gå in på vår valsajt!
Integritet i arbetslivet är en viktig valfråga för Vänsterpartiet. Det blir allt vanligare med telefonavlyssning, mailkontroll och kameraövervakning på jobbet – det är självklart inte okej! Vänsterpartiet driver därför att ett samlad lag om integritet i arbetslivet skall tas fram. Tyvärr är det inte alltid kommuner och landsting är så bra på att respektera sina anställdas integritet heller. Fredrich uppmärksammade mig på tvivelaktigheten med ”Mobipen”, ett system som används i den kommunala äldreomsorgen. Ett system som flyttar fokus från de äldres behov till hur lång tid personalen behöver för att utföra olika tjänster. Med anledning av de många frågetecken som finns kring ”Mobipen” skrev vi ihop en enkel fråga inför augustis Kommunfullmäktige:
Enkel fråga till kommunalråd Karl-Gustav Drotz
Borås stad har under en tid använt systemet Mobipen för att kontrollera att de beslutade insatserna inom äldreomsorgen genomförs enligt beslut. Under perioden som systemet har använts har det framförts synpunkter på att systemet upplevs integritetskränkande, stressande, osäkert och kostsamt.
Vi har ett ansvar för att de gemensamma medel som kommunen har används på bästa sätt, och även ansvar för arbetsmiljön för Borås stads anställda.
Mina enkla frågor är:
Har systemet gett de kostnadsvinster som förväntats/önskats?
Är systemet i dess implementation i Borås säkert?
Hur upplever personalen användandet av systemet?
Det skall bli spännande att se vad vi får för svar…
Jaha, då var det dags igen. Jan Eriksson (M) fortsätter med en dåres envishet att hävda att det inte finns någon stupstock i sjukförsäkringen. I hans svar till mig i dagens BT framkommer dock inte ett enda nytt argument, så det känns ganska meningslöst att skriva ytterligare en replik. Däremot kan jag ge Eriksson och andra några intressanta tips:
Sveriges radio har ett reportage om utförsäkrade som av desperation tagit sina liv.
Ett måste är också att se filmen ”Det är inte okey”, eller i alla fall trailern på Youtube:
Visst kan man som Eriksson snärja in sig i diverse trassliga resonemang och siffror, men det handlar om människor! Det är märkligt att hävda att Alliansens sjuka politik gjort någon friskare.
Inspirerad av Lasse Ohlys tal till riksdagskandidaterna i Västerås skrev jag denna text:
I Sverige lever två miljoner barn. 250 000 av dessa barn lever i fattigdom – bara i Borås finns det 4000 fattiga barn. Det är en skamfläck för ett välfärdsland som Sverige. Fattigdom i Sverige är visserligen inte det samma som fattigdom i tredje världen. Det handlar inte om svältande barn med uppsvällda magar, men likväl om ett utanförskap på grund av familjens bristande ekonomiska resurser.
Barnfattigdomen i Sverige handlar om Sara, som när klassen första skoldagen ska skriva om allt roligt som hänt under sommarlovet tvingas ljuga om utflykter hon inte har gjort, för att kompisarna inte ska få veta att hon och pappa varit kvar hemma i lägenheten hela semestern. Barnfattigdomen i Sverige handlar om Ahmed, som sjukanmäler sig när det är dags för skolutflykt, eftersom mamma inte har de 50 kronor som barnen ska betala för att få följa med. Barnfattigdomen i Sverige handlar om Nicki, som trots att termometern visar nollgradigt bara har en tunn jeansjacka på sig, för att familjens pengar inte räckte till en höstjacka denna månaden heller.
Barnkonventionen säger att alla barn har rätt till en rimlig levnadsstandard, utifrån varje lands förhållanden och förutsättningar, men så är det inte. Det är stor skillnad mellan att vara barn till ensamstående eller sammanboende föräldrar, det är stor skillnad mellan att vara barn med utländsk eller svensk bakgrund. Det är inte rättvist. Därför behövs det först och främst en väl utbyggd gemensam välfärd. En bra, avgiftsfri skola. Fritidsgårdar som är öppna även på lov och helger. Kulturskola med låga avgifter. Välfärdssatsningar gynnar alla barn, men är extra viktiga för dem som har det tufft hemma.
Det behövs också riktade satsningar för att minska fattigdomen. Det handlar exempelvis om att förbättra för ensamstående föräldrar, som är en mycket utsatt grupp. Var fjärde ensamstående mamma i Sverige lever i fattigdom. Genom att höja underhållsstödet och bostadsbidraget för ensamstående, skulle man förbättra livsvillkoren för många av de fattiga barnen. Vi har inte råd att strunta i barnfattigdomen. Varje barn som drabbas av fattigdom och utanförskap får det svårare att klara sig än sina jämnåriga – det orsakar lidande och innebär dessutom slöseri med mänskliga resurser.
Barnperspektivet måste beaktas vid varje politiskt beslut och speciella åtgärder måste vidtas för att eliminera barnfattigdomen. Det behövs en stark, gemensam välfärd och en solidarisk omfördelning av resurser. Inget barn ska behöva leva i fattigdom i ett land som är så rikt som Sverige.
