Hässleholmen är inte till salu!

tisdag, september 2nd, 2014

Idag har Vänsterpartiet spärrat av Hässleholmen med budskapet ”inte till salu”. Marknaden löser i te bostadsbristen i Borås, det krävs en aktiv allmännytta och statlig bostadspolitik för att möta vår kommuns stora behov av billiga hyresrätter.

Vänsterpartiet föreslår en årlig satsning om 3 miljarder kronor för att nya hyresrätter ska byggas, det innebär 500 miljoner årligen till Västra Götaland. Dessutom föreslår vi samma summa för upprustning av den gamla allmännyttan.

I Borås har förslag om att sälja 800 lägenheter på Hässleholmen förordats av politiker från de flesta partierna, för att få intäkter till nytt byggande. Vänsterpartiet menar att det vore kortsiktigt och dessutom skulle riskera att hyresgästerna på Hässleholmen får chockhöjda hyror (de erfarenheterna finns på flera håll i landet där allmännyttan sålts ut till privata aktörer). I väntan på en aktiv statlig bostadspolitik menar vänsterpartiet i stället att Borås Stad ska ge ett ägartillskott till AB Bostäder och sänka avkastningskravet, det skulle innebära att nya bostäder kan byggas utan att det sker på Hässleholmens bekostnad.

Vänsterpartiet uppmanar övriga partier i Borås att ge klara besked till de boende på Hässleholmen om planerna för området. Vänsterpartiet är tydliga: Hässleholmen är inte till salu.

Människan före marknaden

tisdag, augusti 26th, 2014

Svarar Ulrik Nilsson (M) om vänsterpartiets syn på företags ”rätt” att överklaga demokratiskt fattade beslut. Läs här eller i dagens BT:

Ulrik Nilsson (M) undrar i en insändare (2014-08-20) än en gång om Vänsterpartiet tycker det är fel att företag ska få överklaga staters demokratiskt fattade beslut och jag svarar likadant som tidigare: ja, det är fel. När svenska folket den 14 september går till val och röstar för en välfärd utan vinstintresse och höga krav på klimatåtgärder ska de naturligtvis få det, inget amerikanskt storföretag ska kunna överpröva våra demokratiska beslut. Moderaterna är tydliga med att de springer kapitalets ärenden. Vänsterpartiet är tydliga med att vi väljer människan före marknaden.

Ida Legnemark (V)

Bättre skola utan vinstintresse

tisdag, augusti 26th, 2014

Idag kick-startar jag och Rossana Dinamarca Boråsvänsterns valspurt med kampanj på Stora Torget i Borås kl 16. Kom gärna dit! Vi skriver också i Borås Tidning om en av valets viktigaste frågor, hur vi förbättrar den svenska skolan:

Det fria skolvalet och vinstintresset sliter isär skolan. Visionen om alla barns lika rätt till utbildning blir allt mer avlägsen. Företag med vinstsyfte ska inte få bedriva skolor, alla skattepengar ska gå till elevernas utbildning. Vänsterpartiet har förslagen för en skola för alla, en skola utan vinstintresse.

I Borås har vi sett friskolornas förödelse på nära håll. Förra våren fick eleverna på John Bauer-gymnasiet veta att deras skola inte var tillräckligt lönsam, den skulle läggas ner och eleverna fick söka sig någon annanstans. När ägarna inte längre kan räkna hem tillräckligt stor vinst så överges personal och elever. Förespråkarna för vinstdriven utbildning talar ofta om att vinst är nödvändig eftersom ägarna tar risker. Men det är uppenbart att det är eleverna som tar hela risken med utbildning som inte fullföljs, lägre lärartäthet och oseriösa aktörer.

Eleverna på JB gymnasiet i Borås fick i alla fall gå terminen ut. Värre var det för eleverna vid Karlstads idrottsgymnasium. Där fick eleverna besked om skolans konkurs på morgonen, samma eftermiddag var skåpen tömda och korridorerna ödsliga när skolan stängde över dagen. Ägaren av skolan hade tidigare plockat ut flera miljoner i vinst ur sin verksamhet. Vinstintresset står i fokus och riskkapitalbolagen tar över allt mer av skolsverige. Hos dem är lärartätheten betydligt lägre, samma sak gäller andelen utbildade lärare och nivån på lärarlönerna. Över hela landet finns exempel på hur vinstjakten drabbar barn och elever, det leder till otrygghet och riskerar att sänka den svenska skolan.

Samtidigt kommer larmrapporterna slag i slag om hur den svenska skolan blir allt mer segregerad och hur resultaten sjunker. Det fria skolvalet och vinstintresset sliter isär skolan. Den borgerliga skolpolitiken är ett haveri.

Vänsterpartiet vill se en ny skolpolitik. Vi vill ha en sammanhållen skola med god kvalitet över hela landet. Därför bör skolan bli statlig från att ha varit kommunal. Företag med vinstsyfte ska inte få bedriva skolor, alla skattepengar ska gå till elevernas utbildning. Kommunen ska ha vetorätt om fristående skolor ska etableras. Fler vuxna måste arbeta i skolan och på fritids och Vänsterpartiet har satt av pengar till 6 000 nya lärare i vår budget. Det innebär mindre grupper och mer tid för stöd till elever med särskilda behov.

Vi anser att alla skolor ska erbjuda lärarledd hjälp med läxläsning i skolan. Det är mycket rättvisare än att barn med rika föräldrar ska få privat läxhjälp med RUT-bidrag. Yrkesprogrammen som nu tappar sökande måste förstärkas. Även yrkeselever ska få högskolebehörighet och bra praktik är vägen in i arbetslivet.

En majoritet av svenska folket vill stoppa vinstjakten i skolan. Den 14 september kan du rösta för en sammanhållen skola utan vinstintresse, rösta på Vänsterpartiet – det enda parti som vill ha bort det privata vinstintresset ur skolan och andra delen av välfärden.

Ida Legnemark och Rossana Dinamarca, riksdagskandidater (V) Älvsborg

Tänderna – en del av kroppen

onsdag, augusti 20th, 2014

Igår var jag på debatt. Mycket ska man få höra innan valrörelsen är över. Bland annat att FP tycker att vi är alldeles för generösa med tandvård till unga vuxna, enligt FP ska alla över 19 betala själva. Går väl fint för dem med föräldrar som spröjsar, men de andra då?! I dagens BoråsKuriren skriver jag för övrigt om just tandvården och Vänsterpartiets förslag för att snabbt sänka kostnaderna för patienterna och på sikt få ”tänderna att ses som en del av kroppen”. Har du inte fått Kuriren i brevlådan kan du läsa min artikel här:

- Är du rädd för tandläkaren?
- Nej, men för räkningen som kommer efteråt, svarar nog många. Tandhälsan har blivit en klassfråga i Sverige. De som är i allra störst behov av tandvård har idag inte råd att gå till tandläkaren. Istället för att laga tänder tvingas många dra ut dem. Med Vänsterpartiets förslag skulle fler ha råd att söka tandvård och få behandling. Det är en rättvisefråga.

Den svenska tandvården är i behov av omfattande reformer som ökar jämlikheten och förbättrar tillgängligheten, särskilt för personer med små inkomster. Vänsterpartiet föreslår därför att all tandvård ska subventioneras med 50 procent från första kronan istället för dagens system där högkostnadsskyddet träder in först när kostnaden överstiger 3000 kronor. Det innebär att ett tandläkarbesök som idag går på 2000 kronor kommer att kosta patienten 1000 kronor istället för 1 850 kronor.

Regeringen har misslyckats med att göra tandvården billigare och mer tillgänglig. Att högkostnadsskyddet träder in först vid 3 000 kronor drabbar låginkomsttagare som sjukskrivna, arbetslösa, förtidspensionärer och många äldre. Vi vill att unga upp till 23 år ska ha rätt till fri tandvård, men även att Folktandvården får samma uppdrag för äldre som för barn och unga.

Vänsterpartiets förslag utjämnar skillnaderna och gör att betydligt fler har råd att gå till tandläkaren. På sikt vill vi att tandvården ska omfattas av samma högkostnadsskydd som alla annan hälso- och sjukvård. Nu tar vi ett viktigt steg på vägen.

Pinsamt, Björklund!

lördag, augusti 16th, 2014

Igår snackade Jan Björklund för kommunens gymnasielärare. Bland annat ska han ha tagit upp ordningsbetygen. Lite pinsamt med tanke på att FP Borås redan har infört – och avskaffat, eftersom de inte ledde någonstans – ordningsomdömen. Jag skriver lite om det i dagens Borås tidning, du kan läsa artikeln här:

Björklund reformerar ihjäl den svenska skolan

Utbildningsminister Björklund (FP) har inte precis gjort sig känd för att ha belägg för de förändringar han föreslår för skolan. Under två mandatperioder har den svenska skolan nära nog reformerats ihjäl under dokumentationskrav och byråkrati, utan att Folkpartiet lyckats komma åt skolans verkliga problem. Nu är det dags igen. Med ordningsbetyg ska trenden vändas.

Läraren i mig suckar uppgivet. För jag har mött stökiga elever, elever med svåra hemförhållanden, elever i behov av stöd och struktur. Inte en enda av dem skulle hjälpas av hot om låga betyg i uppförande. I stället skulle ytterligare ett minustecken läggas till raden av misslyckanden. Visst skulle föräldrarna få svart på vitt att deras barn inte uppfört sig i skolan, men tro mig, efter många telefonsamtal och e-post vet de redan om det.

Vad de här eleverna behöver, ja vad hela den svenska skolan behöver, är lugn och arbetsro för lärarna, tilltro till deras kompetens – och om den inte anses tillräcklig: vettiga möjligheter att få vidareutbilda sig. Lärare ska inte behöva vara ordningspoliser och ägna dyrbar tid åt meningslös pappersexercis. Vi har sett effekten av ordningsomdömen på gymnasiet i Borås, den folkpartistyrda Utbildningsnämnden införde dem med buller och bång, men avskaffade dem i tysthet eftersom de inte ledde någonvart.

Det är uppenbart att Björklund blir allt mer desperat efter att vända uppmärksamheten från sina egna tillkortakommanden. Låt oss befria honom från den bördan, se till att vi får en ny utbildningsminister i september.

Var femte tjej utsatt för sexuella trakasserier i skolan

fredag, augusti 15th, 2014

Jag minns det exakta ögonblicket då jag insåg att jag måste bli feminist. Jag var tretton år, gick på högstadiet i Fristad. Jag var på väg uppför trappan till lektionen i franska efter lunch, en kille i nian klämmer åt om min rumpa och alla hans kompisar skrattar. Först känslan av skam, så pinsamt! Sedan tanken ”varför försatte jag mig i den här situationen?” Som om det egentligen var mitt fel. Men slutligen, tack och lov, ilskan. Det kunde inte vara rätt, varför skulle han som kille ta sig friheten att röra vid min kropp, skratta åt det som ett skämt när det fick mig att må illa?

Idag presenterar Friends skrämmande, men ärligt talat inte oväntade, siffror som visar att en av fem tjejer utsatts för sexuella trakasserier i skolan. Jag tror att många av de kränkningar som tjejer utsätts för just skrattas bort. Det ses som harmlösa skämt, killars sätt att visa intresse för tjejer är att bråka med dem och så vidare. Men vad säger vi till bra barn, till eleverna i våra skolor om vi inte reagerar, om vi inte tar detta på allvar? Vi lämnar ansvaret för killars beteende till tjejerna, säger underförstått att om du inte förstår killarnas kul upptåg får du väl akta dig för att hamna i situationer där sånt kan hända. I förlängningen får tjejerna också lära sig att akta sig för att gå ensamma hem när det är mörkt, att undvika korta kjolar, att för allt i världen inte bli berusade. Så begränsas livsutrymmet för flickor och kvinnor, det kanske börjar med ett skämt men konsekvenserna är långt ifrån roliga.

När vänsterpartiet talar om feministiskt självförsvar i skolan, värderingsövningar och genuspedagogik skriker vissa av våra motståndare att det är extremt. Men handen på hjärtat, är det inte mer extremt att vi har en skola där var femte tjej utsätts för trakasserier bara på grund av sitt kön?

Funk-pol – ett bortglömt perspektiv

söndag, augusti 10th, 2014

Idag skriver jag tillsammans med Jesper Odelberg i Borås tidning om allas rätt att leva sitt liv, oavsett funktionsvariation. Det här är en fråga som ingen annan politiker lyft på den debattsidan i valrörelsen, trots att den berör så många. Här kan du läsa hela vår text:

Vilket liv lever du? Tar du för givet att du kan ta en dusch när du vill? Att du har ett jobb och att arbetet du utför respekteras? Att du kan ta dig in på vilken restaurang och i vilken butik som helst eller att du utan problem kan använda kollektivtrafiken? Många tar detta för givet, men för personer med olika funktionsvariationer är bristande tillgänglighet och ekonomisk utsatthet något som berör in på bara skinnet, varje dag. I Sverige lever över en miljon människor med olika funktionsnedsättningar, människor som har rätt att leva sina liv – det här är några av Vänsterpartiets förslag för att göra det möjligt:
• Stärk rätten till arbete och försörjning
• LSS och personlig assistans måste stärkas
• Skärp diskrimineringslagstiftningen när det gäller bristande tillgänglighet

I dag är arbetslösheten mycket hög för personer med funktionsnedsättning. Det är ett stort hinder för många människors frihet och välfärd. Vänsterpartiet vill bredda arbetsmarknaden genom att modernisera lönestöden och höja taket från 16 700 kronor per månad till knappt 20 000 och förstärka stöden till de arbetsgivare som tar emot personer med lönestöd. Arbetsgivarna behöver en väg in och arbetsförmedlingen ska ta hand om alla arbetshjälpmedel. Statliga myndigheter ska ta fram mål för anställning och sociala företag få ökade möjligheter till stöd. Det innebär miljardsatsningar för att vända utvecklingen.

Regeringen har utifrån sin så kallade arbetslinje dömt de som inte kan arbeta till ett liv i ekonomisk utsatthet. Vänsterpartiet står för en annan politik och sänker skatten med 500 kronor i månaden för människor med sjuk- och aktivitetsersättning samt höjer bostadstillägget. För en ensamstående med garantiersättning betyder politiken cirka 1300 kronor mer i månaden, för en sammanboende cirka 900. För personer med sjuk- och aktivitetsersättning baserad på låga inkomster (runt 20 000) blir nettoeffekten cirka 1100–1800 kronor.

I år fyller LSS och personlig assistansreformen 20 år. Många har fått möjlighet att leva ett självständigt liv, bo i egen bostad, till en aktiv fritid, att arbeta och vara aktiva föräldrar. Men rapporterna om hur LSS urholkas hörs allt oftare och tusentals människor har mist eller inte beviljats assistans på grund av hårdare bedömningar. Lagstiftningen måste ses över och förtydligas så att rätten att leva som andra blir verklighet igen. Det behövs en helhetssyn istället för det integritetskränkande minuträknandet.

Sverige har undertecknat FN-konventionen för rättigheter för människor med funktionsnedsättning, men nyligen fått kritik från FN:s övervakningskommitté för att konventionen inte blivit inkluderat i svensk lag, för undantagen i diskrimineringslagen och för att många människor mist sin statligt finansierade assistans sedan 2010.
För oss i Vänsterpartiet är rätten att leva som andra en självklar mänsklig rättighet, oavsett funktionsvariation.

Ida Legnemark (V), riksdagskandidat
Jesper Odelberg (V), kulturarbetare och kandidat till Västra Götalands regionfullmäktige.

Inte bara blått och rosa

måndag, juli 28th, 2014

Med risk för att min blogg håller på att bli väldigt fokuserad på all som har med föräldraskap att göra skriver jag ändå det här inlägget. Just nu är vi inne i en intensiv lekfas här hemma. Pussel, lego, dockor, tåg – allt är spännande. Leksaksavdelningen i varje affär likaså. Häromdagen gav de mig ont i magen. På det glada åttiotalet var My little pony populära bland småbarn. Jag hade flera stycken av de knubbiga färgglada hästarna. Idag finns en variant av ”hästen”, med ben lika långa och magra som Barbies, små bröst och ett ansikte som inte längre ser så hästaktigt ut. Det enda som påminner om originalet är de grälla färgerna. Jag antar att målgruppen är barn i förskole- kanske lågstadieåldern. Varför ska de redan nu behöva lära sig att långa smala ben och putande bröst är fint? En annan av mina favoritleksaker var lego, bitar i klara färger som kunde bli vad som helst. Idag finns särskilt lego för flickor. Byggsatser i rosa, där det mesta är färdigbyggt från början. Kanske var inte medvetenheten om genus lika hög när jag växte upp, men i mina mörkare stunder undrar jag om inte barn har det tuffare idag när det gäller att anpassa sig efter normer om hur flickor och pojkar ska vara. Och det handlar ju inte bara om att få ha rosa eller blå kläder, det handlar om leksaker som formar dig som person, som påverkar vilka färdigheter du utvecklar. Men också som lär dig hur du ska se ut och vad du ska tycka är viktigt för att vara en riktig flicka. Första gången jag funderade över om jag var för tjock gick jag på mellanstadiet, läste Frida och kollade på Baywatch. Nu i efterhand kan jag konstatera att det var knäppt, men hur värjer sig en elvaåring? Och hur ska ett förskolebarn värja sig när hon möter kroppsideal redan i leksakshyllan? Objektifieringen av flickors och kvinnors kroppar varken börjar eller slutar i leksaksindustrin, men det är svårt att tro annat än att det som möter barn varje dag inte skulle påverka dem. Jag känner mig lite nöjd när jag plockar fram legobitarna och hästarna min mamma sparat från min barndom, låter dottern leka med dem i stället. Men ärligt talat, vem försöker jag lura? Det krävs mer än en enskild förälders aktiva val för att bygga ett jämställt samhälle. Det krävs en helt annan ordning.

Föräldraskap och politik

söndag, juli 27th, 2014

Jag har skrivit en krönika om föräldraskap och politik till bloggen Ladiesroom.nu – du kan även läsa texten här:

”Är du här? Borde inte du vara hemma?” oppositionspolitikern stirrar mig stint i ögonen, men idag handlar inte konflikten om friskolor eller strandskydd utan om något mycket mer personligt. För drygt en vecka sedan födde jag mitt första barn och nu är jag tillbaka i Kommunstyrelsens stora sessionssal. Stoltheten över att ha orkat dit, kanske även lättnaden över att för ett par timmar lämna amning och blöjbyten, förbyts snabbt i känslan att vara en misslyckad förälder.

I Eskilstuna fick kommunalrådet, vänsterpartisten Maria Chergui, lämna sina politiska uppdrag för att hon skulle föda barn. Föräldraledighet är, trots att det är en rättighet för varje mamma och pappa i Sverige, inte möjlig att ta ut som förtroendevald.

Kommunpolitiken, som så mycket annat, utgår ifrån mannen som norm. Logiken verkar vara att heltidspolitiker är män och de som tar ut föräldraledigt är kvinnor – alltså är det inget problem att reglerna andas 1950-tal. Det är svårt att hitta ett bättre exempel på härskartekniken dubbelbestraffning än det här. Väljer du att stanna hemma med ditt barn är du inte längre välkommen i det politiska livet, väljer du att fortsätta dina åtaganden som tidigare heter det att du är en dålig mamma.

Finns det inte större jämställdhetsproblem än så här, invänder kanske någon. Jodå, men visst är det ett demokratiproblem att många yngre kvinnor lämnar politiken, att mammor och pappor tvingas välja mellan politik och föräldraskap? Vad värre är: det här är bara ett enda pyttelitet exempel på hur styrda mäns och kvinnors livsvillkor är, bara ett exempel bland många där kvinnan betalar det högsta priset.

Att ändra reglerna så att det, åtminstone formellt, är möjligt att kombinera föräldraskap och politik är naturligtvis den enkla lösningen för att till exempel ett kommunalråd i Eskilstuna inte ska behöva lämna sitt uppdrag. Är det tillräckligt? Nej. Det krävs mer för att utmana föreställningar om morsor och farsor, mer för att på allvar omfördela makt och ekonomiska resurser. Individualiserad föräldraförsäkring är precis den reform som skulle kunna göra det. Högern skrämmer gärna med att denna reform skulle hota familjens valfrihet. Sant. Men den skulle ge individen frihet att välja bortom en norm, ja kanske till och med förändra normen.

När jag fick barn valde jag att inte stanna hemma. Ungen fick nog följa med på fler politiska möten än vad de flesta andra pallar med under en livstid, bara under sitt första levnadsår, men för det mesta var det rätt kul. Många har däremot haft synpunkter på mitt val; ”Vore det inte skönt att vara hemma och ta det lugnt, tillsammans? Politiken kan väl vänta?”. Det är bara att konstatera att högerns valfrihet är en chimär – en frihet bara för den som väljer det förväntade.

Solidaritet med Palestina

tisdag, juli 22nd, 2014

Ett 150-tal deltagare slöt upp på dagens manifestation för solidaritet med Palestina. Förutom musik och poesi hölls det tal, du kan läsa mitt tal här:

Nu smäller bomberna, nu trampar militärkängorna, nu sprängs husen. I Gaza håller en mamma sin livrädda unge hårt i famnen, i Gaza gråter en pappa över sina mördade barn. I Borås samlas vi, och ikväll håller vi hårdare om våra barn, ikväll gråter vi över bröder och systrar som mist sitt liv i Gaza. Visst, vi är många hundra mil bort, men våra tankar och hjärtan är nära Gazas folk.

Bilderna från Gaza kan inte lämna någon oberörd. Människor som springer i panik. Vart ska de fly? De är omringade. Israel som säger sig agera i självförsvar, men hur kan beskjutningar av sjukhus vara självförsvar?

Nej, Israels agerande visar att de inte är intresserade av att nå en fredlig lösning på konflikten, tvärtom verkar det snarast vara en strategi att civila palestinier ska offras. Redan har över 500 palestinier mist livet, många av dem barn. Mot detta ska ställas 20 dödade israeler. Varje liv som går till spillo är en förlust, men siffrorna säger något om proportionerna i konflikten.

I Borås Tidning skriver den moderata riksdagsmannen Ulrik Nilsson att Hamas måste erkänna Israel för att konflikten ska få ett slut. Visst är det enkelt att anklaga den svagare parten, att anklaga den som är längst ifrån en själv, men det är inte rättvist. Visst finns det alltid två sidor, två parter, i en konflikt – men i det här fallet finns det bara en ockupant, bara en militär supermakt. Det gör att kraven vi ställer på Israel måste vara hårdare.
• Vi kräver att Israel omedelbart drar tillbaka sina trupper från Gaza.
• Vi kräver att blockaden av Gaza hävs.
• Vi kräver att ockupationen av Palestina upphör.

För Vänsterpartiet är det givet att stödja en fredlig tvåstatslösning för att israeler och palestinier ska kunna leva i säkerhet utan ständigt överhängande hot om våld. Men vi nöjer oss inte med att säga det. För oss är det självklart att Sverige ska erkänna Palestina som stat, men också att vi ska sätta press på Israel genom att avbryta militära samarbeten och kalla hem den svenska försvarsattachén från Tel Aviv. Som privatpersoner kan vi alla agera genom att undvika att köpa israeliska varor. Sverige ska vara en aktiv internationell röst för folkrätt och mänskliga rättigheter, men det kräver att vi agerar – inte bara pratar.

När bomberna smäller, när militärkängorna trampar, när husen sprängs i Gaza, då är vi långt därifrån. Men för de mammor och pappor som sörjer sina mördade barn, för de boråsare som har släkt och vänner i Gaza och för den växande oppositionen i Israel samlas vi för att visa vår solidaritet med dem. Även om vi är många hundra mil därifrån är våra tankar och våra hjärtan i Gaza och vår gemensamma dröm om fred och ett fritt Palestina kommer aldrig att dö.