Inte bara blått och rosa

måndag, juli 28th, 2014

Med risk för att min blogg håller på att bli väldigt fokuserad på all som har med föräldraskap att göra skriver jag ändå det här inlägget. Just nu är vi inne i en intensiv lekfas här hemma. Pussel, lego, dockor, tåg – allt är spännande. Leksaksavdelningen i varje affär likaså. Häromdagen gav de mig ont i magen. På det glada åttiotalet var My little pony populära bland småbarn. Jag hade flera stycken av de knubbiga färgglada hästarna. Idag finns en variant av ”hästen”, med ben lika långa och magra som Barbies, små bröst och ett ansikte som inte längre ser så hästaktigt ut. Det enda som påminner om originalet är de grälla färgerna. Jag antar att målgruppen är barn i förskole- kanske lågstadieåldern. Varför ska de redan nu behöva lära sig att långa smala ben och putande bröst är fint? En annan av mina favoritleksaker var lego, bitar i klara färger som kunde bli vad som helst. Idag finns särskilt lego för flickor. Byggsatser i rosa, där det mesta är färdigbyggt från början. Kanske var inte medvetenheten om genus lika hög när jag växte upp, men i mina mörkare stunder undrar jag om inte barn har det tuffare idag när det gäller att anpassa sig efter normer om hur flickor och pojkar ska vara. Och det handlar ju inte bara om att få ha rosa eller blå kläder, det handlar om leksaker som formar dig som person, som påverkar vilka färdigheter du utvecklar. Men också som lär dig hur du ska se ut och vad du ska tycka är viktigt för att vara en riktig flicka. Första gången jag funderade över om jag var för tjock gick jag på mellanstadiet, läste Frida och kollade på Baywatch. Nu i efterhand kan jag konstatera att det var knäppt, men hur värjer sig en elvaåring? Och hur ska ett förskolebarn värja sig när hon möter kroppsideal redan i leksakshyllan? Objektifieringen av flickors och kvinnors kroppar varken börjar eller slutar i leksaksindustrin, men det är svårt att tro annat än att det som möter barn varje dag inte skulle påverka dem. Jag känner mig lite nöjd när jag plockar fram legobitarna och hästarna min mamma sparat från min barndom, låter dottern leka med dem i stället. Men ärligt talat, vem försöker jag lura? Det krävs mer än en enskild förälders aktiva val för att bygga ett jämställt samhälle. Det krävs en helt annan ordning.

Föräldraskap och politik

söndag, juli 27th, 2014

Jag har skrivit en krönika om föräldraskap och politik till bloggen Ladiesroom.nu – du kan även läsa texten här:

”Är du här? Borde inte du vara hemma?” oppositionspolitikern stirrar mig stint i ögonen, men idag handlar inte konflikten om friskolor eller strandskydd utan om något mycket mer personligt. För drygt en vecka sedan födde jag mitt första barn och nu är jag tillbaka i Kommunstyrelsens stora sessionssal. Stoltheten över att ha orkat dit, kanske även lättnaden över att för ett par timmar lämna amning och blöjbyten, förbyts snabbt i känslan att vara en misslyckad förälder.

I Eskilstuna fick kommunalrådet, vänsterpartisten Maria Chergui, lämna sina politiska uppdrag för att hon skulle föda barn. Föräldraledighet är, trots att det är en rättighet för varje mamma och pappa i Sverige, inte möjlig att ta ut som förtroendevald.

Kommunpolitiken, som så mycket annat, utgår ifrån mannen som norm. Logiken verkar vara att heltidspolitiker är män och de som tar ut föräldraledigt är kvinnor – alltså är det inget problem att reglerna andas 1950-tal. Det är svårt att hitta ett bättre exempel på härskartekniken dubbelbestraffning än det här. Väljer du att stanna hemma med ditt barn är du inte längre välkommen i det politiska livet, väljer du att fortsätta dina åtaganden som tidigare heter det att du är en dålig mamma.

Finns det inte större jämställdhetsproblem än så här, invänder kanske någon. Jodå, men visst är det ett demokratiproblem att många yngre kvinnor lämnar politiken, att mammor och pappor tvingas välja mellan politik och föräldraskap? Vad värre är: det här är bara ett enda pyttelitet exempel på hur styrda mäns och kvinnors livsvillkor är, bara ett exempel bland många där kvinnan betalar det högsta priset.

Att ändra reglerna så att det, åtminstone formellt, är möjligt att kombinera föräldraskap och politik är naturligtvis den enkla lösningen för att till exempel ett kommunalråd i Eskilstuna inte ska behöva lämna sitt uppdrag. Är det tillräckligt? Nej. Det krävs mer för att utmana föreställningar om morsor och farsor, mer för att på allvar omfördela makt och ekonomiska resurser. Individualiserad föräldraförsäkring är precis den reform som skulle kunna göra det. Högern skrämmer gärna med att denna reform skulle hota familjens valfrihet. Sant. Men den skulle ge individen frihet att välja bortom en norm, ja kanske till och med förändra normen.

När jag fick barn valde jag att inte stanna hemma. Ungen fick nog följa med på fler politiska möten än vad de flesta andra pallar med under en livstid, bara under sitt första levnadsår, men för det mesta var det rätt kul. Många har däremot haft synpunkter på mitt val; ”Vore det inte skönt att vara hemma och ta det lugnt, tillsammans? Politiken kan väl vänta?”. Det är bara att konstatera att högerns valfrihet är en chimär – en frihet bara för den som väljer det förväntade.

Solidaritet med Palestina

tisdag, juli 22nd, 2014

Ett 150-tal deltagare slöt upp på dagens manifestation för solidaritet med Palestina. Förutom musik och poesi hölls det tal, du kan läsa mitt tal här:

Nu smäller bomberna, nu trampar militärkängorna, nu sprängs husen. I Gaza håller en mamma sin livrädda unge hårt i famnen, i Gaza gråter en pappa över sina mördade barn. I Borås samlas vi, och ikväll håller vi hårdare om våra barn, ikväll gråter vi över bröder och systrar som mist sitt liv i Gaza. Visst, vi är många hundra mil bort, men våra tankar och hjärtan är nära Gazas folk.

Bilderna från Gaza kan inte lämna någon oberörd. Människor som springer i panik. Vart ska de fly? De är omringade. Israel som säger sig agera i självförsvar, men hur kan beskjutningar av sjukhus vara självförsvar?

Nej, Israels agerande visar att de inte är intresserade av att nå en fredlig lösning på konflikten, tvärtom verkar det snarast vara en strategi att civila palestinier ska offras. Redan har över 500 palestinier mist livet, många av dem barn. Mot detta ska ställas 20 dödade israeler. Varje liv som går till spillo är en förlust, men siffrorna säger något om proportionerna i konflikten.

I Borås Tidning skriver den moderata riksdagsmannen Ulrik Nilsson att Hamas måste erkänna Israel för att konflikten ska få ett slut. Visst är det enkelt att anklaga den svagare parten, att anklaga den som är längst ifrån en själv, men det är inte rättvist. Visst finns det alltid två sidor, två parter, i en konflikt – men i det här fallet finns det bara en ockupant, bara en militär supermakt. Det gör att kraven vi ställer på Israel måste vara hårdare.
• Vi kräver att Israel omedelbart drar tillbaka sina trupper från Gaza.
• Vi kräver att blockaden av Gaza hävs.
• Vi kräver att ockupationen av Palestina upphör.

För Vänsterpartiet är det givet att stödja en fredlig tvåstatslösning för att israeler och palestinier ska kunna leva i säkerhet utan ständigt överhängande hot om våld. Men vi nöjer oss inte med att säga det. För oss är det självklart att Sverige ska erkänna Palestina som stat, men också att vi ska sätta press på Israel genom att avbryta militära samarbeten och kalla hem den svenska försvarsattachén från Tel Aviv. Som privatpersoner kan vi alla agera genom att undvika att köpa israeliska varor. Sverige ska vara en aktiv internationell röst för folkrätt och mänskliga rättigheter, men det kräver att vi agerar – inte bara pratar.

När bomberna smäller, när militärkängorna trampar, när husen sprängs i Gaza, då är vi långt därifrån. Men för de mammor och pappor som sörjer sina mördade barn, för de boråsare som har släkt och vänner i Gaza och för den växande oppositionen i Israel samlas vi för att visa vår solidaritet med dem. Även om vi är många hundra mil därifrån är våra tankar och våra hjärtan i Gaza och vår gemensamma dröm om fred och ett fritt Palestina kommer aldrig att dö.

Bygg framtidens Borås

måndag, juli 21st, 2014

Bostadsfrågan är en av de allra viktigaste frågorna för Borås framtid. Staden växer, men kunde växa mer och hälsosammare om det fanns fler hyresrätter. Under våren har jag träffat Hyresgästföreningen och tagit del av deras synpunkter – resultatet blev (till att börja med…) en motion som jag skickat in härom dagen. läs den gärna här:

Bygg framtidens Borås!

Borås är en växande stad. Genom kommunens aktiva bostadsbolag har nya hyresrätter planerats och byggts både centralt i Borås och i mindre samhällen som Fristad och Viskafors under den gångna mandatperioden. Det är utmärkt, men för att fortsätta motverka trångboddhet och underlätta även för dem som inte vill eller har möjlighet att köpa sin egen bostad behöver byggandet av hyresrätter öka ännu mer. Kommunen har ett särskilt ansvar för att så sker.

Vänsterpartiet föreslår därför att Borås Stad genomför en bostadsförsörjningsanalys i syfte att ta reda på hur stort behovet av nya hyresrätter är och att föreslå åtgärder för att öka byggandet av hyresrätter. Det skulle exempelvis kunna handla om åtgärder som att villkora kommunal mark för nybyggnation av hyresrätter.

Särskilda förslag för att säkra utsatta gruppers rätt till bostad behöver också beaktas. Idag är situationen alarmerande exempelvis för våldsutsatta kvinnor. Hur deras rätt till egen bostad efter vistelse på kvinnojour eller skyddat boende kan stärkas ska också presenteras i denna analys.

Borås är redan en växande stad. Med fler hyresrätter kommer Borås kunna utvecklas ytterligare. Det är en verklig framtidsfråga.

Vänsterpartiet yrkar därför

- Att en bostadsförsörjningsanalys med ovanstående inriktning tas fram
- Att särskilda förslag för att säkra utsatta gruppers möjlighet till egen bostad tas fram inom ramen för denna analys

Manifestation för fred i Gaza

lördag, juli 12th, 2014

Idag samlades Vänsterpartiet, Ung Vänster, SSU och Ship to Gaza Borås för en solidaritetsmanifestation för Gaza. Här kan du läsa hela mitt tal:

Fredsmanifestation för Gaza, 2014-07-12

Förlåt. Förlåt att jag stör semesterfriden med rapporter om bombanfall, döda barn och sargade familjer i Gaza. Men när Israel trappar upp våldet kan vi inte vända blicken åt ett annat håll, byta kanal eller stänga av. Vi måste se – och vi måste agera.

De senaste dagarna har Israel trappat upp våldet mot palestinska områden i allmänhet men Gaza i synnerhet. Den israeliska armén förbereder sig på att gå in med marktrupper. Bakgrunden till de senaste flyganfallen är den oacceptabla kidnappningen och morden på tre israeler tidigare i sommar, men den israeliska reaktionen är ändå oförsvarbar. Kollektiva bestraffningar, som bombningar av ett helt folk, är inte förenliga med folkrätten. I stället för att bomba civila borde de ansvariga ställas inför rätta.

Men Israel är uppenbarligen inte intresserat av att nå en fredlig lösning på konflikten, utan verkar tvärtom ha som strategi att civila palestinier ska offras. Annars skulle man väl inte beskjuta ett av världens mest tättbefolkade områden.

Gaza har en ung befolkning och många av offren är barn. För mig är det svårt att hålla tårarna tillbaka när jag läser om tonåringarna som dog när de såg samma VM-match på tv som många av oss tittade på, eller när jag hör talas om barnfamiljer som utplånats vid middagsbordet. Men sorgen får inte få oss att glömma att detta är en politisk konflikt där vi som land kan agera. Tyvärr väljer den svenska regeringen att blunda för vad som händer, i stället för att agera politiskt.

Vänsterpartiet menar att Sverige ska erkänna Palestina som stat. Det skulle underlätta arbetet för en långsiktig fred i Mellanöstern med en tvåstatslösning där Israel och Palestina lever sida vid sida i fred och säkerhet. Sverige skulle kunna spela en betydligt större roll i Mellanöstern som en tydlig och konsekvent röst för folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Vi skulle kunna agera kraftfullt för att FN ska agera mot folkrättsbrotten mot Palestina, vi skulle kunna agera i EU, vi skulle kunna höja rösten för att ockupationen av palestinsk mark avbryts och blockaden mot Gaza hävs – men i stället väljer regeringen Reinfeldt att vara tyst.

Vänner, vi som samlats här idag har samlats alltför många gånger redan. Fåfängt har vi hoppats att det varit sista gången, att våldet ska lämna plats för fred och ett fritt Palestina. Kanske tycker några att vi stör semesterfriden. Men när Israel trappar upp våldet kan vi inte vända blicken åt ett annat håll, byta kanal eller stänga av. Vi måste se – och vi måste agera. Vi som samlats här idag har tagit ett steg för att bryta tystnaden om övergreppen på Gaza. Nu kräver vi av Sveriges regering och av Världssamfundet att göra detsamma. Brott mot folkrätten måste få konsekvenser. Omvärlden måste se – och omvärlden måste agera.

Kolla även in Borås Tidnings rapportering!

Kollektivt resande utan privata vinstintressen

lördag, juli 12th, 2014

Idag skriver jag tillsammans med Emma Wallrup i Borås tidning och vänsterpartiets klimatpolitik när det gäller resande. Läs gärna texten här:

Kollektivt resande – en avgörande klimatfråga

Alla partier pratar om hur viktig klimatfrågan är, men det räcker inte med snack – vi behöver gå från ord till handling om vi ska möta klimathotet. Sverige lägger idag alldeles för lite resurser på kollektivtrafik och tåg. Vänsterpartiet har i sin vårbudget gjort de största satsningarna på tågtrafikutbyggnad och järnvägsunderhåll av alla partier. Resursbristen märks när tågen är försenade, eller inte går alls. Det talas om ”tågkaos” och oftast är det tågpersonalen som får ta emot resenärernas frustration över förseningarna. Av den allmänna debatten att döma kan det verka som om inget kan göras åt problemen, men det är naturligtvis inte sant. Privatiseringen och uppstyckningen av SJ medför att man missar helheten. Uteblivet underhåll av spåren påverkar kvalitén. Med en sammanhållen tågtrafik och tillräckliga medel för underhåll skulle förutsättningarna se helt annorlunda ut.

De privata tågentreprenörernas vinster går före kvalitet, underhåll och bra arbetsmiljö och trygghet för de anställda. Det blev synligt när personal på tåg och bussar i Skåne gick ut i strejk för rätten till trygga anställningar. Fackförbundet Seko menade att arbetsgivaren Veolia försökte förvandla heltidsanställningar till timanställningar. Konflikten bröt ut när Veolia sade upp 250 tågvärdar. De anställdas berättigade krav på att inte få sin anställningstrygghet försämrad har Vänsterpartiets fulla stöd. Det här är bara ett av många exempel på en försämrad situation inom transportsektorn på svensk arbetsmarknad, där arbetsgivarna hänsynslöst flyttat fram sina positioner och medvetet försöker försämra villkoren för de anställda. Vi vill skärpa kraven för offentlig upphandling. Kommersialiseringen och uppstyckningen av järnvägen håller på att leda till en ohållbar och ovärdig situation. Vi vill också sätta en tydlig gräns för användandet av olika former av visstidsanställningar.

Vi lägger också statliga medel för att fördubbla kollektivtrafiken i kommunerna. I Borås har det kollektiva resandet ökat markant under den gångna mandatperioden, de avgiftsfria resorna för pensionärer har blivit en succé. Vi vill gå vidare med att låta även skolungdomar få möjlighet till avgiftsfria resor på skoldagar och rabatterade fritidskort. Genom att grundlägga klimatsmarta resandemönster hos unga bygger vi en hållbar framtid. Den här typen av satsningar har dessutom en viktig omfördelande effekt, då de framför allt gynnar dem som inte hade haft råd att köpa busskort annars. Vi ser kollektivtrafiken som en del av vår gemensamma välfärd som ska göras tillgänglig för alla. Med en statlig satsning på kollektivt resande skulle vi kunna utöka turtätheten på våra busslinjer och hålla priserna nere.

Det är en viktig försäkring inför framtiden att vi kan transportera oss miljövänligt. Därför gör Vänsterpartiet en extra stor satsning på tåg och kollektivtrafiken, driver att den ska vara samordnad i offentlig regi och vill sänka priserna. Samtidigt värnar vi stärkt arbetsrätt och stödjer Sekos krav. Genom en modig och rättvis rödgrön politik bygger vi det socialt och ekologiskt hållbara och jämlika samhället. Vänsterpartiet är det röda miljöpartiet och vill se klimaträttvisa både här hemma i Sverige och i de länderna som drabbas hårt av våra utsläpp. Det är viktigt för att inte bidra till klimatkaos genom att inför framtiden späda på redan i dag starka klimatförändringar, för våra barns skull här hemma och i andra länder!

Ida Legnemark, riksdagskandidat (V) Borås, Emma Wallrup, riksdagskandidat (V) Uppsala

Almedalen – hiss och diss

fredag, juli 4th, 2014

Igår anlände jag till Almedalen, rivstartade med intervju, paneldebatt, vu-möte och feministiskt mingel. Det ÄR ku att träffa alla kamrater från hela landet och att debattera, men ärligt talat, helhetsbilden är ändå att det sammantaget är en ganska överskattad tillställning. Lite som en festival av och för politiker. Och lobbyister från vitt skilda håll. Igår stötte jag på en antiabort-manifestation, med bilder på ”mördade” foster och allt. Kändes lite absurt, som att ha klivit in i en amerikansk tv-serie ungefär. En bit därifrån höll svenskarnas parti torgmöte. Nej, Jag gör nog mer politisk nytta när jag träffar boråsare på stan och snackar politik med dem. Det kommer jag för övrigt göra på kommande sommartorsdagar. Likväl ser jag verkligen fram emot vänsterpartiets dag idag. Det blir intressanta seminarier om arbetsvillkor i välfärden och hur vi kan gå från privatisering till demokratisering, ikväll talar Jonas Sjösedt och jag rekommenderar er att slå på tv:n och titta och lyssna, det kommer bli ett fenomenalt tal!

Välfärd utan vinstintresse – en feministisk valfråga

onsdag, juni 11th, 2014

Skriver på BT debatt idag, om valets viktigaste fråga:

Debattartikel – vinstfri välfärd, en feministisk valfråga

När fackförbundet Kommunal nyligen presenterade en kartläggning av undersköterskors och vårdbiträdens anställningsvillkor, löner samt inflytande och delaktighet över arbetet i olika driftformer i äldreomsorgen visade det sig att villkoren var väsentligt sämre hos de privata utförarna. Än en gång blir det uppenbart att välfärden måste befrias från vinstintresse.

Att göra upp med vinstintresset handlar om sund ekonomisk politik, om solidarisk välfärd – men också om feminism och kamp för kvinnors livsvillkor. Tillsammans är vi kvinnor som sköter om den gemensamma välfärden fler än 900 000. Vilka anställningsvillkor vi har och hur pressad vår arbetssituation är blir alltså avgörande frågor för hur en stor del av Sveriges kvinnor har det. Välfärdens villkor påverkar vilka liv vi lever.

Den som blåögt trodde att privatisering av vård och omsorg skulle leda till kvinnligt ledda, små idéburna företag borde granska det verkliga resultatet. Gigantiska riskkapitalbolag köper upp allt mer av den offentliga verksamheten enbart i syfte att göra snabba klipp. De stora välfärdsbolagen vet att vinstmarginalerna finns hos de anställda. Det handlar om att minska personalkostnaderna. Att välja billigare, outbildad personal. Att låta personalen arbeta deltid och bara vara på plats när arbetsmängden är som allra högst. Att underbemanna och låta personalen springa snabbare mellan vårdtagare eller barn. Vad som händer med arbetsglädjen och med kvaliteten i mötet mellan människorna är inte svårt att lista ut. Vad värre är, i ett system som bygger på prispress lockas även den kommunala verksamheten in i samma mönster. Själva systemet som tillåter vinstuttag ur välfärden påverkar även den icke-vinstdrivna verksamheten negativt.

I toppen på de stora företagen och riskkapitalbolagen finns framför allt män. Det är de som tjänar storkovan på privatiseringarna. Det är kvinnorna som med allt lägre löner, en arbetsmiljö som riskerar deras hälsa och med osäkra anställningar löner betalar storföretagens vinster. Deras värkande ryggar, deras rädsla att organisera sig och kräva sina rättigheter på jobbet är de stora välfärdsföretagens smala lycka.

Frågan om vinster i välfärden är en av de mest vardagsnära feministiska valfrågorna. Den visar också på skiljelinjen mellan feministisk vänster och höger. Det handlar om att utmana de ekonomiska intressena som inte bara berikar sig på våra gemensamma skattemedel, utan som dessutom bromsar arbetet för ett jämställt samhälle.

Ida Legnemark, riksdagskandidat (V)

Hbtq-certifiera Borås

lördag, maj 17th, 2014

Idag är det Idaho-dagen, internationella dagen mot homofobi. Vårt samhälle är ännu inte jämlikt, människor diskrimineras och utsätts för hatbrott på grund av sexuell läggning eller identitet. För att agera i den här frågan har jag och Anita Spjuth motionerat om hbtq-certifiering av Borås Stad:

Hbtq-certifiera Borås!

Även om Sverige har en tydlig lagstiftning mot diskriminering finns fortfarande okunskap om och fördomar mot HBTQ-personer. Vårt samhälle präglas tyvärr snarare av ett toleransperspektiv där HBTQ-personer är något som ska accepteras, än av ett normkritiskt perspektiv som utmanar de maktstrukturer som finns.

Som kommun har vi stora möjligheter att arbeta med dessa frågor, både som arbetsgivare och i vår service till kommunmedborgarna. Det krävs emellertid mer kunskap genom utbildning och en aktiv diskussion om värdegrund i våra olika verksamheter för att detta ska bli verklighet. Dessutom ska det synliggöras för medborgarna att kompetensen finns. Att HBTQ-certifiera kommunens verksamhet är ett sätt att arbeta systematiskt och långsiktigt med de här viktiga jämlikhetsfrågorna.

Med hänvisning till ovanstående yrkar Vänsterpartiet
- att Borås Stads verksamhet HBTQ- certifieras

Svar till M om äldreomsorgen – 140 miljarder i skattesänkningar spelar roll

onsdag, maj 14th, 2014

I dagens BT svarar jag moderaterna om äldreomsorgen:

Slutreplik till Annette Carlson (M)

Annette Carlson (M) menar i en replik till mig att regeringen Reinfeldts skattesänkningar om 140 miljarder inte har påverkat resurstilldelningen till äldreomsorgen. Det är häpnadsväckande med tanke på den statistik som visar att äldreomsorgen förlorade 1900 anställda från 2007 till 2012, till följd av moderaternas skattesänkningar. Att Borås stad fått en uppräkning av sina statsbidrag samtidigt som invånarantalet ökat med dryga 1000 personer per år och lönekostnaderna ökat, är inte precis något att jubla över. Vänsterpartiet har lokalt prövat frågan om kommunal skattehöjning för att mildra skadeverkningarna av regeringens tillkortakommanden. Tyvärr var vi ensamma om att se det som en möjlighet. Men vi har ändå gjort vårt bästa för att påverka lokalpolitiken i en så positiv riktning som möjligt. Beslutet att ge all personal rätt till heltid är ett konkret resultat av de rödgrönas ambitioner för Borås. Vänsterpartiet vill också avskaffa de delade turerna, och vi vill göra det i dialog med de anställda ( jag har personligen varit i kontakt med både anställda och med fackliga representanter) – men vi tror inte att det låter sig göras utan finansiering. Det är bland annat därför vi i vårt budgetförslag i riksdagen tillför äldreomsorgen ytterligare 4,3 miljarder kronor. Vi har nämligen, tillskillnad från Carlson, ambitioner för att göra äldreomsorgen bättre för såväl de äldre som för de anställda.