Under något år eller två ansågs det faktiskt riktigt rumsrent att kalla sig feminist. Jag menar – till och med Göran Persson gjorde det, om jag inte minns fel. Nu är dessa glada dagar emellertid över (sedan FI och ROKS utmålades som manshatare i media), ordningen är återställd och man passar sig återigen, även i Sverige, riktigt noga för att verka vara feminist.

I dagens BT finns en intervju med en fransk kvinna, som arbetar som chef på Redcats nordic utanför Borås. Den här kvinnan gör ett riktigt hemskt uttalande. Bland mycket annat frågar man om hennes syn på att Frankrike idag kan välja en kvinna som president för första gången ”jag är inte feminist, men visst behövs det mer kvinnor i den franska politiken” svarar hon.

Vad är det som är så hemskt med att kalla sig feminist, för att dra till med ett citat: Feminism is the radical notion that women are people.
Sagt av Cheris Kramer och Paula Treichler. Att det inte finns fler kvinnor i politiken är ju ett utmärkt argument för att vara feminist! Nu gällde detta visserligen Frankrike, men frågan är inte desto mindre aktuell i Sverige. För övrigt kan man ju alltid hålla tummarna för ett gott resultat i dagens val i Frankrike…

Allez la France! Le changement, c’est Royal!

Filed under: Feminism by Ida Legnemark