Jag har varit lite trött sedan torsdagens fullmäktigemöte – ett långt möte med mängder av ärenden. Det sista ärendet som debatterades handlade om ökad kompensation till friskolorna, närmare bestämt men ökning med 15%. Det känns så j-la cyniskt, när man samtidigt vet att den kommunala skolan med stor sannolikhet kommer tvingas skära ner ännu mer till hösten. Hur skall vi kunna konkurrera på lika villkor, om våra konkurrenter får mer pengar?

Utblidningsnämndens Anna Svalander klargjorde med all önskvärd tydlighet hur hon ser på saken: Anna menar att vi inte får vara så rädda för förändring, vi behöver bara prioritera om och effektivisera. Det är ett hån mot alla som jobbar i den kommunala skolan, och det tyder dessutom på en stor okunskap. Vad vill Svalander att vi skall göra? Gå från 30 till 60 elever per klass? Införa någon typ av löpande-band-system? Skolan är en verksamhet där man arbetar med människor; barn har olika behov och det ÄR faktiskt så att det behövs resurser för att hinna med alla barn. Skolan är inte en industri, som kan effektiviseras hur som helst.

Till försvar kommer alltid högern med argumentet ”valfrihet”. Ett jättebra argument. Nu kan du välja mellan att låta dina barn gå i en friskola, där aktieägarna söker vinstmaximering, eller i en kommunal skola med sparbeting. Åh, tack snälla högern, vad underbart det är att vi får välja!

Filed under: Skolpolitik by Ida Legnemark