Julstämningen börjar infinna sig – betygen är satta och påskrivna, julavslutningen är förberedd – bara en dag kvar till jullov! Det har till och med kommit lite snö här i Borås… Nåväl, jul är ju den tid på året då man skall tänka extra mycket på sina medmänniskor och vad kan då passa bättre än att manifestera för stärkt asylrätt? Imorgon klockan 17.00 på Stora torget är jag inbjuden att tala om Vänsterpartiets syn på asylpolitiken och här kommer ett litet smakprov på vad jag kommer att säga:

Vem blir flykting? Vem lämnar sitt land för en osäker framtid i ett främmande land? Svaret är självklart den som tvingas göra så. Den som på grund av krig, tortyr eller naturkatastrofer inte kan vara säker på att överleva i sitt eget land. Vi som är lyckligt lottade och lever i ett tryggt land borde visa solidaritet med de människor som flytt för sina liv och ge dem en möjlighet att starta på nytt hos oss.

Det borde vara en självklarhet att människor som kommer till Sverige för att söka asyl får rätt till arbete, skola och sjukvård, att vi som har möjlighet hjälper våra bröder och systrar i nöd. Tyvärr kan vi svenskar inte känna oss speciellt stolta över den flyktingpolitik som bedrivs i Sverige. I år har människor vägrats asyl och återvisats till länder som Irak, Afghanistan och Somalia med argumentet att man bedömer att det inte råder väpnad konflikt där. Detta framstår som löjligt för alla oss som följer nyhetsrapporteringen från dessa länder, för oss som vet att dessa människor skickas tillbaka till en vardag fylld av skräck och våld.

Den svenska högerregeringen verkar blunda för asylproblemen och lanserar i stället ett förslag om arbetskraftsinvandring. Man talar om att öppna nya vägar till Sverige, men risken med regeringens förslag är istället att lönerna dumpas och att rätten till asyl undergrävs. Vänsterpartiet välkomnar en ökad arbetskraftsinvandring till Sverige, men det ställer krav på att det ska finnas garantier för att den som invandrar inte utnyttjas och att arbets- och anställningsvillkor ska vara desamma som för andra på den svenska arbetsmarknaden. En utökad arbetskraftsinvandring ställer krav på stärkta kollektivavtal och fackligt inflytande. Det är också av avgörande betydelse att ett system för arbetskraftsinvandring inte får urholka asylrätten.
I jultider som dessa brukar man betona vikten av att tänka på sina medmänniskor. Jag skulle vilja uppmana er alla att tänka på dem som har det allra svårast – människor som flytt sitt land, som upplevt krigets fasor, som sett nära och kära falla offer för meningslöst våld. Att visa solidaritet med dessa människor, att ge dem möjlighet att starta något nytt, det är den finaste julklapp vi kan ge någon!

Filed under: Lokalpolitik by Ida Legnemark