Idag kommenterar Jan Ericsson (m) min replik på debattartikeln om de sänkta skatterna på sin blogg. Ericsson förfasar sig över mina shoppingvanor… eller snarare försöker göra sig lustig över mig utan att bemöta mig i sak. Varsågod, inte mig emot. I min replik skrev jag att de hundralappar extra jag får ut i månaden ”tack vare” alliansens skattesänkningar kanske räcker till ett par jeans, men det är en klen tröst när man tänker på att skattesänkningen betalas av pensionärer, sjuka och arbetslösa eller när man vet att alliansens minskade skatteintäkter leder till frysta statsbidrag till kommunerna och svångremspolitik för kommunal kärnverksamhet som skola och barnomsorg. Ericsson menar dock att jag borde vara nöjd – för inte behöver jag köpa märkesjeans varje månad?

Mycket lustigt. Kvickt för att vara borgerlig humor… Vad som dock är än mer lustigt är att Ericsson inte ens försöker förklara varför pensionärer skall betala mer i skatt än arbetare, varför sjuka och arbetslösa skall sättas dit eller varför kommunernas kärnverksamheter skall tvingas spara. Nähä. Inte lika kul att förklara det kanske.

Jag kan emellertid lugna oroliga läsare med att jag är alldeles för snål för att köpa jeans som kostar mer än 400 kronor och att jag knappast köper den billigare varianten varje månad heller. Min poäng kvarstår ändå: att jag har fått några hundralappar mer i månaden att konsumera för är en klen tröst när jag VET att Sveriges pensionärer får vända på slantarna för att få det att gå ihop i slutet av månaden och när arbetslösa och sjuka tvingas bli beroende av socialbidrag.

Filed under: Uncategorized by Ida Legnemark