”Den 7 juni är det val till Europaparlamentet. För mig är det självklart att rösta på Vänsterpartiet, men de finns de som frågar sig varför man skall rösta på ett parti som “inte gillar EU”. Tja, kanske just därför.”

Med den logiken kan man lika gärna rösta på sd?

Det är väl en jäkla skillnad på att ha invändningar ur ett demokratiperspektiv, av arbetsrättsliga skäl och för att det är en dyr byråkrati och att ha det av rent nationalistiska skäl. Men du vet att det är så, även om du ibland tycker det är roligt att polemisera, right?

Ja, du har rätt Fredrich, menade bara att Idas logik var lite väl enkel. Typ ”Rösta på vänsterpartiet bara för att vi är emot EU”.

Dock är de skäl du nämner ungefär desamma som William Petzäll nämnde då jag konverserade med honom. Demokratinvändningar, räddsla för att polacker kommer hit och tar våra jobb och den byråkratiska apparaten.

Därmed inte sagt att ni är sverigedemokrater – men argumenten som framförs från era partier är tämligen likartade och båda era partiers främsta väljargrupper finns i LO-kollektivet.

Men om jag tillåts fråga dig: Vilka tycker du är EU:s främsta demokratiska brister? Och vad menar du med den dyra byråkratin? Kommissionen har idag ca 24 000 anställda – ungefär vad som krävs för att administrera en europeisk stad.

MVH / Joakim Malmberg

Främsta demokratiska brister? Tja, det finns ju ingen offentlighetsprincip så som vi är vana vid. Det faktum att parlamentet inte har förslagsrätt är ju också en brist enligt min mening. Vidare kan ju nämnas expertgrupperna som är anknytna till EU-kommissionen som till viss del kan vara hemliga, eller vars underlag och resultat kan vara det. Sen kan man ju fundera på hur klokt det är med en drygt 300 sidor lång grundlag, du måste medge att det är ett olämpligt omfång på texten? Den dagen finns inte då europeiska medborgare med glädje, som amerikanerna kan utrycka ”I know my rights!”, för inte ens den mest inbitne jurist kan memorisera och förhålla sig till en grundlag på 300 sidor, som dessutom numera står över nationell lag.

Sen kan det ju vara en smaksak, den fastslår ju flera saker såsom marknadsekonomi och frihandel (Notera, där är texten tydlig; Ingen blandekonomi eller självbestämmande vad det gäller vissa varor). Den förefaller även stipulera att EU har förhandsrätt på all uran som bryts inom unionen och att vi har en gemensam energipolitik. Sen kan man ju diskutera om vi ska köpa andra länders uran eller producera vår egen skit, men vi borde på något sätt få besluta om det då det rör vår gemensamma natur?

Alltså, det finns mängder av punkter där Lissabonfördraget är inne och petar på sådant som tidigare varit vår egen angelägenhet. Vad säger du om en harmoniserad socialpolitik (När majoriteten av EU faktiskt har någon form av kristdemokratisk familjeorienterad socialpolitik).

Behöver jag nämna telekompaketet och IPRED när det gäller mindre demokratiska politiska initiativ? Som liberal tror jag säkert du greppar vad jag menar.

Vad det gäller byråkrati är det lite drygt 30-35 miljarder kronor som betalas ut på felaktiga grunder, revisionen ligger lite styvt 3 år efter och har ingen realistisk möjlighet att granska att saker går till det de är avsedda till. Kommissionen må ha 24.000 direkt anställda, men enligt tankesmedjan OpenEurope (http://openeuropeblog.blogspot.com/2007/01/how-many-people-work-for-eu.html) är antalet eu-anställda (kommissionen, kringpersonal, oberoende och halvoberoende myndigheter etc etc) närmare 54 000, vilket lite styvt är hälften av Borås befolkning, give or take.

Missförstå mig rätt, jag är enormt positiv till internationellt samarbete, framför allt runt fred och miljö, men EU är ett arbetsmarknadsprojekt som löpt amok och blivit ett byråkratiskt, ogenomträngligt självspelande piano.

Offentlighetsprincipen borde vara mer gällande i EU-sammanhang och det reglerar även Lissabonfördraget – som jag dock inte tänkt vidröra närmare eftersom det är ett fördrag som ännu inte ratificerats av samtliga medlemsstater.

Initiativmakten är en intressant diskussion – och jag anser också att parlamentet borde ha förslagsrätt. Det förvånar mig dock att du som EU-kritiker samtycker där eftersom det brukar vara federalister som ropar efter mer makt till parlamentet.
Idag är det kommissionen som besitter förslagsrätten, dock skall poängteras att runt 80-90% av förslagen kommer från externa aktörer – däribland rådet och parlamentet.

Lissabonfördraget är just ett fördrag och saker förtjänar att bli kallade vid sitt rätta namn. EU består inte utav en stat utan är snarare en konfederation varför din benmäning blir tämligen märklig.
Sålänge vi inte accepterar EU som en federation kan vi inte kalla något för en grundlag.

Kommissionen har precis som du rätteligen poängterar omkring 24 000 fast anställda vilket motsvarar administrationen för en europeisk stad. Det faktum att kommissionen varit både kunskap och- administrativt underbemannade medverkar givetvis till förhastade beslut och att man i tidsbrist tvingats lägga över uppdrag på externa aktörer.
Följatkligen har det blivit svårt för revisionen att fastställa exakta uppgifter om hur kommissionens pengar spenderats.
Det här är onekligen ett problem – och jag är glad över att du tog upp det. Lösningen tror jag är att ge kommissionen mer administativ personal så man slipper lägga uppdrag på ”battare”.

Slutligen ställer jag mig frågande till huruvida du ställer till till EU som ekonomisk och sedan 1992 politisk union? Antar att ditt synsätt präglas av skepsism på bådera.

Trevlig helg!