Christian Kastö förespråkar i sin debattartikel (2009-03-30) avhållsamhet som preventionsmedel. Kastö menar att sexualupplysning och kondomer snarare bidrar till att sprida könssjukdomar än att förhindra detsamma. En sak kan jag hålla med Kastö om: vårt samhälle är sexualiserat och en effekt av detta kan bli att ungdomar känner sig pressade att ha sex tidigare än de egentligen önskar. Där upphör emellertid likheterna oss emellan.

I ett samhälle där sex används som marknadsföring av såväl musik som film och tv-program behövs självklart sexualupplysning och -undervisning i skolan. Ungdomar behöver få resonera om det som möter dem i media, de behöver få höra att lika självklart som det är att ha rätt till sin egen sexualitet är det att ha rätt att säga nej till sex. Det är dock uppenbart att man i ett samhälle där ord som ”hora” och ”bög” blivit skällsord knappast har den accepterande synen på sex som Kastö anser. Tvärtom är sexualiteten fortfarande sammankopplad med skam och skuld, något som Kastö uppenbarligen vill förstärka än mer.

När Kastö skriver att påven ”faktiskt har en poäng” i att kondomer inte kan hjälpa Afrika att stoppa spridningen av HIV passerar han emellertid gränsen för vad som är acceptabelt. Kondomer är det enda säkra preventionsmedlet för att skydda sig mot sexuellt överförbara sjukdomar. Att som kyrkans företrädare och en person som många lyssnar på säga det motsatta är att missbruka sin makt och sitt inflytande.

Vad svenska ungdomar behöver är inte en debatt om det omoraliska i att ha sex innan äktenskapet, utan nyanserad utbildning och samtal där var och en får klart för sig att ett nej alltid är ett nej, att man inte behöver ha sex förrän man själv är redo och att kondom skall vara en självklarhet den dag man är redo – först då kan vi se en minskning av sexuellt överförbara sjukdomar bland svenska ungdomar.

Filed under: Uncategorized by Ida Legnemark