Är män mer förtryckta än kvinnor i feminismens otäcka hemvist Sverige? Tja, om man skall tro vissa folkpartister så är det så. Idag har jag varit med i Måndagsklubben och diskuterat frågan. Jag kan tycka att så länge män som grupp tjänar mer än kvinor och har mer makt än kvinnor, så är det inte så där rysligt synd om dem. Om de tycker att det är jobbigt är det fritt fram att dela med sig…

Vissa frågor är såklart mer komplexa än så: bland annat framhåller många män hur svårt det är att få vårdnaden om barnen vid skilsmässa. Men hallå?! Det är ju en del av den patriarkala strukturen! När man lever i ett samhälle där kvinnor förväntas stanna hemma och ta hand om barnen, där kvinnor tar ut 80% av föräldraledigheten och kvinnors löner delvis till föjd av detta är lägre än männens är det kanske inte så konstigt. Därmed inte sagt att det är rätt. En individualiserad föräldraförsäkring skulle vara ett bra första steg mot ett mer jämställt samhälle, det skulle gynna kvinnor på arbetsmarknaden, det skulle gynna de pappor som vill vara mer med sina barn och framför allt skulle det gynna ungarna som fick tillgång till båda sina föräldrar.

Vidare talade vi om kvotering, hur det kommer sig att det nästan bara sitter män i
bolagsstyrelser och på höga chefsposter, samt om mäns våld mot kvinnor. På det hela taget var det en intressant diskussion, tyvärr var det som i så många anndra sammanhang där jämställdhet diskuteras. Visst, alla vill att samhället skall bli mer jämställt, men ingen vill kalla sig feminist… gärna lite lagom rättvist mellan tjejer och killar men total avsaknad av maktanalys.

Filed under: Uncategorized by Ida Legnemark