Idag har jag pratat på Röda bandet-dagen och talat. Det här är ungefär vad jag sa:

Idag är det Red ribbon day i Borås, röda bandet-dagen, en dag för att uppmärksamma hiv och hiv-positivas situation. Visst är detta en dag som behövs, för finns det något annat som är mer tabubelagt att prata om än hiv, något annat som är mer stigmatiserande än att vara hiv-positiv?

Än idag, i Sverige 2009, är fördomarna kring hiv mycket stora och kunskapen hos allmänheten bristfällig. Att vi har en lagstiftning som behandlar hiv-positiva näst intill som brottslingar gör givetvis inte saken bättre, utan späder i stället på de fördomar som redan finns och gör att många hiv-positiva inte vågar vara öppna med sin sjukdom. Detta är djupt tragiskt eftersom hiv idag inte är den dödsdom det tidigare varit, utan ett tillstånd man med rätt medicinering kan leva en dräglig vardag i. Men hur kul är det att leva det livet, om man måste välja mellan att antingen leva sitt liv i hemlighet eller leva öppen och ständigt möta fördomar och misstänksamhet?

Hemlighetsmakeriet kring hiv är ett problem i sig. Det får allmänheten att tro att hiv är något mycket ovanligt, något som finns långt bort, inte bland oss. Detta leder till tankar om att säkert sex inte är så viktigt. Många ungdomar har oskyddat sex utan att vara medvetna om riskerna. Därför tycker jag, som själv jobbar med ungdomar, att skolans sex- och samlevnadsundervisning måste utvecklas. I skolan kan vi bemöta fördomar med kunskap. Vidare är det av yttersta vikt att satsa på ungdomsmottagningar med generösa öppettider där ungdomar kan få svar på sina frågor. Information är ett nyckelord i hiv-debatten. Med hjälp av rätt information kan man både minska fördomarna kring hiv och minska spridningen.

Den svenska hiv-lagstiftningen är exceptionellt hård. Här sker tvångsisolering och hiv-smittade som åtalas för att ha haft oskyddat sex är inte, som andra medborgare, oskyldiga tills motsatsen bevisats, utan tvärtom skyldiga tills de själva kunnat bevisa sin oskuld. Det är hög tid att se över lagstiftningen och utforma lagar som inte stigmatiserar eller ger utrymme för godtycke. Tillsammans med god tillgång på information är detta den bästa vägen för att bekämpa spridningen av hiv.

Avslutningsvis vill jag rikta några ord till dem som tycker att tvångsåtgärder och hårda straff är lösningen på all världens problem och säga: det är inget brott att vara sjuk. Tillsammans kan vi jobba för att bekämpa spridningen av hiv – för det är just det vi bör göra: bekämpa spridningen av hiv, inte bekämpa de hiv-positiva!

Filed under: Uncategorized by Ida Legnemark