I torsdags var jag på utbildning om genus- och jämställdhetsfrågor för förtroendevalda i Borås stad, detta med anledning av att vi skall arbeta med CEMR-deklarationen (jag fattar fortfarande inte att det är sant, att borgarna i Borås gått med på att skriva under ett så långtgående dokument, men det är schysst ändå!) och imorgon är det dags för mig att hålla i en utbildning om just feministiskt arbete i kommuner och landsting. Jag befinner mig på Gotland, närmare bestämt i Visby, och efter att ha ”gjort stan” och kollat in diverse kulturella sevärdheter knåpade jag ihop denna debattartikel, med anledning av veckans feministiska tema…

Hur många gånger har vi inte hört att Sverige är världens mest jämställda land, att feministisk analys och jämställdhetsarbete inte behövs här? Tyvärr är denna bild av Sverige enbart en myt – i Sverige förhåller det sig nämligen på samma sätt som i så många andra länder: kvinnor tjänar mindre än män, kvinnor är sällan chefer eller direktörer i stora bolag, kvinnor tar större ansvar för obetalt hemarbete än män. Kanske är den allmänna uppfattningen att Sverige redan är jämställt det största hindret för att uppnå verklig rättvisa och jämställdhet?

Borås stad har nyligen beslutat att skriva under den europeiska jämställdhetsdeklarationen, CEMR-deklarationen – ett ställningstagande som förpliktigar. Nu väntar systematiskt arbete med att kartlägga vilka brister som måste åtgärdas. Förhoppningsvis kommer detta leda till lönesatsningar på kvinnodominerade, lågavlönade grupper, rekrytering av kvinnliga chefer i de kommunala bolagen. Alla politiska partier i Borås var överens om att skriva under CEMR-deklarationen – nu vill det till att visa att alla är lika eniga om att förändra!

För att kunna förändra samhällets strukturer räcker det inte att arbeta kommunalt, det krävs en ny regering. Sedan högerregeringen tog makten har kvinnors villkor i Sverige försämrats kraftigt. Inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män har ökat med över 1000 kronor per månad, försämringar av socialförsäkringssystemen har i högre grad missgynnat kvinnor än män, eftersom fler kvinnor än män är deltidsarbetslösa, föräldralediga, ensamstående med barn eller långtidssjukskrivna. En kommande rödgrön regering står inför stora utmaningar, ett rättvist skattesystem måste utformas, en individuell föräldraförsäkring, en solidarisk sjukförsäkring och en mänsklig arbetslöshetskassa likaså.

Visst har Sverige nått en bit på vägen mot rättvisa och jämställdhet, även om högerregeringen sett till att det skett kräftgång på området de senaste åren, men vi har inte nått målet än. När alla människor har samma möjligheter, lika mycket makt och inflytande över ekonomi, politik och familjeliv, då kan vi vara nöjda. 2010 kan vara året då vi tar viktiga steg mot detta mål – det är dags för rättvisa och jämställdhet!

Filed under: Feminism by Ida Legnemark