I dagens BT skriver moderata riksdagsledamoten Cecilie Tenjord-Toftby om det förträffliga i att svensk militär för krig i Afghanistan. Jag håller inte med och har med hjälp av Lars Ohlys utmärkta uttalande om Afghanistan skrivit ihop en kort replik. Håll till godo:

Cecilie Tenfjord-Toftby (M) skriver i ett debattinlägg i BT (2010-02-16) att det är viktigt att Sverige engagerar sig i Afghanistan för fred, solidaritet och mänskliga rättigheter. Så långt är vi helt och hållet överens. Tenfjord-Toftby sätter också fingret på Afghanistans problem: en lång tid av krig, utbredd fattigdom och kvinnoförtryck. Tyvärr ser Moderaterna bara en lösning på problemet: skicka svenska soldater till Afghanistan. Detta till ett land där konsekvenserna av utländsk militärs närvaro de senaste åtta åren inte varit fredsframgång, utan ökat antal civila offer och starkare stöd för talibanerna.

Visst kan det vara rätt att sända svensk militär till andra länder för fredsbevarande arbete, Vänsterpartiet har ställt sig bakom sådana operationer i exempelvis Kosovo och Tchad. Situationen i Afghanistan ser emellertid annorlunda ut. Säkerhetsläget i landet har försämrats. Allt större delar av Afghanistan plågas av våld och attacker. De som drabbas allra värst är de civila afghanerna. Under 2009 dödades 2412 civila afghaner, en ökning med 14 % jämfört med 2008. Det är hög tid att inse att den militära strategin misslyckats. Det känns för mig mycket tveksamt att skicka svenska män och kvinnor till krig i Afghanistan, freden måste uppnås på annat sätt.

Vänsterpartiet kräver att de svenska trupperna tas hem. Sverige skall i stället vara med och arbeta för fred genom ett ökat engagemang i form av bistånd, utbildning och civila insatser – det är ett arbete som verkligen innebär att visa solidaritet och främja mänskliga rättigheter.

Filed under: Internationella frågor by Ida Legnemark