Var tredje kommunanställd i Sjuhärad jobbar deltid, ofta mot sin vilja, och majoriteten av dem är kvinnor i omsorgsyrken. Detta är den viktigaste jämställdhetsfrågan just nu. Vänsterpartiet driver frågan om heltid som rättighet och deltid som möjlighet – en självklarhet i ett jämställt Sverige.

Ofrivilligt deltidsarbete får en rad negativa effekter för den anställde: Månadsinkomsten blir lägre eftersom arbetet omfattar färre timmar. Statistiken visar också att timlönen är lägre för deltidsarbetande. Vidare har deltidsanställda mindre inflytande på arbetsplatserna, får mindre kompetensutveckling och har sämre möjligheter till befordran vilket ytterligare försämrar löneutvecklingen. Dessutom blir ersättningarna från socialförsäkringssystemen och den framtida pensionen lägre. Många, framförallt ungdomar, lever i den vardag av ständig osäkerhet över om pengarna ska räcka till, som otrygga visstidsanställningar och timvikariat innebär. Rätt till fast jobb på heltid med en lön man kan leva på är avgörande för kvinnors oberoende.

Vänsterpartiet har redan, tillsammans med de rödgröna i vår skuggbudget, satsat en heltidsmiljard på kommunerna för att minska den ofrivilliga deltiden. Men Vänsterpartiet är berett att gå längre än så – om arbetsgivarna inte tar sitt ansvar kan vi tänka oss en lagstiftad rätt till heltid med deltid som möjlighet. En sådan reform skulle tvinga många arbetsgivare att strukturera om sin verksamhet, så att den bygger på heltider istället för deltider. Så är redan de allra flesta manligt dominerade branscher och arbetsplatser strukturerade, och det är hög tid att så också blir fallet i kvinnodominerade branscher. Rätten för småbarnsföräldrar att gå ner i arbetstid ska givetvis finnas kvar. Målsättningen är att människor ska få större möjlighet att själva påverka hur mycket man vill arbeta och slippa vara hänvisade till deltidsjobb.

Det är hög tid att göra den svenska arbetsmarknaden jämställd – rätt till fast jobb på heltid är ett viktigt första steg i rätt riktning.

Filed under: Arbetsrätt, Feminism by Ida Legnemark