Inspirerad av Lasse Ohlys tal till riksdagskandidaterna i Västerås skrev jag denna text:

I Sverige lever två miljoner barn. 250 000 av dessa barn lever i fattigdom – bara i Borås finns det 4000 fattiga barn. Det är en skamfläck för ett välfärdsland som Sverige. Fattigdom i Sverige är visserligen inte det samma som fattigdom i tredje världen. Det handlar inte om svältande barn med uppsvällda magar, men likväl om ett utanförskap på grund av familjens bristande ekonomiska resurser.

Barnfattigdomen i Sverige handlar om Sara, som när klassen första skoldagen ska skriva om allt roligt som hänt under sommarlovet tvingas ljuga om utflykter hon inte har gjort, för att kompisarna inte ska få veta att hon och pappa varit kvar hemma i lägenheten hela semestern. Barnfattigdomen i Sverige handlar om Ahmed, som sjukanmäler sig när det är dags för skolutflykt, eftersom mamma inte har de 50 kronor som barnen ska betala för att få följa med. Barnfattigdomen i Sverige handlar om Nicki, som trots att termometern visar nollgradigt bara har en tunn jeansjacka på sig, för att familjens pengar inte räckte till en höstjacka denna månaden heller.

Barnkonventionen säger att alla barn har rätt till en rimlig levnadsstandard, utifrån varje lands förhållanden och förutsättningar, men så är det inte. Det är stor skillnad mellan att vara barn till ensamstående eller sammanboende föräldrar, det är stor skillnad mellan att vara barn med utländsk eller svensk bakgrund. Det är inte rättvist. Därför behövs det först och främst en väl utbyggd gemensam välfärd. En bra, avgiftsfri skola. Fritidsgårdar som är öppna även på lov och helger. Kulturskola med låga avgifter. Välfärdssatsningar gynnar alla barn, men är extra viktiga för dem som har det tufft hemma.

Det behövs också riktade satsningar för att minska fattigdomen. Det handlar exempelvis om att förbättra för ensamstående föräldrar, som är en mycket utsatt grupp. Var fjärde ensamstående mamma i Sverige lever i fattigdom. Genom att höja underhållsstödet och bostadsbidraget för ensamstående, skulle man förbättra livsvillkoren för många av de fattiga barnen. Vi har inte råd att strunta i barnfattigdomen. Varje barn som drabbas av fattigdom och utanförskap får det svårare att klara sig än sina jämnåriga – det orsakar lidande och innebär dessutom slöseri med mänskliga resurser.

Barnperspektivet måste beaktas vid varje politiskt beslut och speciella åtgärder måste vidtas för att eliminera barnfattigdomen. Det behövs en stark, gemensam välfärd och en solidarisk omfördelning av resurser. Inget barn ska behöva leva i fattigdom i ett land som är så rikt som Sverige.

Ida Legnemark, riksdagskandidat (V)

Filed under: Val 2010 by Ida Legnemark