Valrörelse innebär många möten, det jag kommer att minnas längst är nog mötet med en gymnasietjej i fredags. Hennes pappa är sjukpensionär, varje månad lämnar hon hela sitt studiebidrag hemma för att familjen ska få ihop ekonomin. ”Jag skulle också vilja gå ut med mina kompisar och köpa nya kläder, men det går ju inte” berättade hon. Är det ett välfärdssamhälle vi lever i, när barn tvingas ta ansvar för föräldrarnas ekonomi, när sjukpensionärer ska betala mer i skatt än arbetande på en redan låg inkomst? Som vänsterpartist grundar jag självklart mina val och min politik på ideologi, men politiken vi föreslår ska också kännas rätt i magen. Jag kan inte förstå hur man kan driva en politik för försämringar för dem som redan har det svårast, för att ständigt ge mer till dem som har mest.

Filed under: Val 2010 by Ida Legnemark