…det kanske är urtråkigt, dödstrist – eller alldeles underbart! Förmodligen det sistnämnda. Jag skulle ha suttit i en panel och diskuterat inspirerande kvinnokamp i tredje världen, men i stället fastnade jag på ett tåg i Herrljunga! Så kan det gå. Förmodligen klarade America Vera och Jenny sig utan mig, men det var grymt tråkigt att missa forumet. Nåväl, i stället för att lyssna på Kajsa Ekis Ekman, får jag nöja mig med att läsa ”Varat och varan” och i stället för att diskutera får jag skriva en bit på bloggen.

Temat för seminariet jag skulle ha deltagit i var som sagt ”Inspirerande kvinnokamp i tredje världen”. Alltför länge har europeiska feminister isolerat sig från, eller möjligen sett sig som förebilder för, kvinnorörelser i övriga världen. Det är hög tid att inse att det finns mer som förenar än som skiljer världens feminister åt. Vi i Sverige kan lära och inspireras av kvinnorörelser i syd.

Den nyliberala ekonomiska politiken och globaliseringen drar fram över världen – och det är kvinnor som betalar det högsta priset för en form av kapitalism, som passar patiarkatet som hand i handske.

Många länder har en kraftigt könsdelad arbetsmarknad, ofta domineras den offentliga sektorn av kvinnor, exempelvis inom vård- och omsorgsyrken. Kvinnor drabbas dubbelt när dessa verksamheter privatiseras, dels mister många jobbet i så kallade ”rationaliseringar”, dels flyttas ett allt större ansvar över på kvinnor att oavlönat sköta vård- och omsorgssysslor. Från Sydafrika rapporteras om ”Hembaserade vårdcentraler” där arbetslösa kvinnor arbetar gratis.

Från Filipinerna berättas om hur kvinnor garanterar den ekonomiska tillväxten genom att utgöra en flexibel arbetskraftsreserv med osäkra anställningar och långa arbetsdagar. Kvinnor utsätts för hot och våld när de försöker starta fackföreningar och bevaka sina intressen.

Exakt likadana företeelser förekommer inte i Sverige, men det är lätt att dra paralleller till privatiseringar av skolor, vårdcentraler och hemtjänst och till en motarbetad fackföreningsrörelse. Denna dystra bild till trots finns det ändå hopp. Kvinnorörelser i syd organiserar, trots hot och våld, mängder av kvinnor. De har ett feministiskt perspektiv i arbetet i sina fackföreningar. De driver frågan om kvotering i sina politiska partier och organisationer, i och utanför parlamenten. De lyfter frågan om vem som har makten över den ekonomiska politiken och visar att en kombination av socialistisk och feministisk analys är nödvändig. Vi måste göra samma sak. Vi kan inte låta oss nöjas med att Sverige någon gång för länge sedan kallades världens mest jämställda land. Det är dags att organisera och debattera, vänstertjejer!

Filed under: Feminism by Ida Legnemark