Jag blir SÅ trött på folk, som försöker ursäkta svenska soldater i Afghanistan med ”jämställdhetsargument”. Idag tog BT in min replik på Ulrik Nilsson (M), du kan läsa den här:

Ulrik Nilsson (M) förvånas i en replik om den svenska militära insatsen i Afghanistan (2010-12-07) över mitt ställningstagande emot krig. Som feminist värnar jag självklart afghanska kvinnors rättigheter, men genom att vilja ta hem de svenska trupperna gör jag enligt Nilsson motsatsen. Mitt debattinlägg kallas ”välmenande men fel”. Det är ironiskt att partier som sällan eller aldrig engagerat sig i den feministiska kampen helt plötsligt vill försvara Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan med jämställdhetsargument. Det är dessutom en argumentation som är dåligt underbygd.

I snart nio år har Sverige deltagit med trupp i den Nato-ledda Internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan, ISAF. Under dessa nio år har våldet eskalerat och spridit sig till allt större delar av landet. Förra året dödades 2 412 civila i Afghanistan, enligt siffror från FN. Trots att antalet utländska soldater har ökat, så flyttar Talibanerna fram sina positioner. Inte heller har afghanska kvinnor fått det bättre. Tvärtom. Bara var fjärde afghansk kvinna kan läsa och skriva. Afghanistan har en av världens högsta nivåer av mödradödlighet. Enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch har kvinnors livsvillkor på flera områden allvarligt försämrats sedan 2005 – våldtäktsmän har blivit benådade av regeringen, flickor och kvinnor har fängslats för att ha avvikit från hemmet och våldtäktsoffer har anklagats för äktenskapsbrott. Kvinnor som har synts i det offentliga livet har mördats. Detta har skett trots utländsk militärs närvaro och under en politisk regim som har västvärldens stöd.

Varför framhärdar den svenska regeringen i att militära trupper är den bästa hjälpen Sverige kan erbjuda, när det så uppenbart är en misslyckad strategi? Varför framhärdar den svenska högern i att Sveriges krig är bra för Afghanistans kvinnor? Varför skräms Ulrik Nilsson av ett Vänsterparti som säger att krig inte skapar fred? Att vilja prioritera civilt bistånd framför militärt är inte att föra en isolationistisk politik, det är att föra en politik för fred, demokrati och jämställdhet.

Filed under: Feminism, Internationella frågor by Ida Legnemark