Efter en lång dags debatt är det dags att pausa, i alla fall till klockan 9.00 imorgon bitti… Idag har jag hållt mitt första inledningsanförande som gruppledare (i budgetdebatten). Det gick bra, men inte oväntat var jag snabbast av alla – ”bara” 9 minuter…

Här kan du läsa hela inledningen:

Vad är en budget? Kanske något tråkigt, dötrist – eller alldeles underbart! Jag lutar åt det sistnämnda. Inte bara för att budgetdebatten ger möjlighet till debatt där ideologiska skiljelinjer mellan vänster och höger blir tydliga, utan framför allt för att en kommunal budget kan vara solidaritet i praktisk handling.

Solidaritet innebär att gemensamt ta ansvar för Borås och boråsarnas bästa. Att utan egenintresse omfördela resurser, så att de tilldelas de som bäst behöver dem. Det handlar om jämlikhet, integration och jämställdhet – om alla människor lika rättigheter och möjligheter, oavsett tjocklek på plånbok, etnisk bakgrund eller kön. Det handlar om att utjämna klyftor mellan fattiga och rika, invandrade och svenskar, kvinnor och män. De rödgrönas förslag till budget för 2011 är mer än kronor och ören, den är ett steg på väg mot ett mer solidariskt Borås.

Till att börja med vill jag prata om jämlikhet. Vi vet alla att inkomstskillnaderna i Sverige ökar. Det betyder ökade klassklyftor, och mest utsatta är barn i fattiga familjer. De löper större risk för psykisk ohälsa och de får sämre betyg, allt enligt Socialstyrelsen. Bara i Borås lever 4000 barn i fattigdom.

Utbildning är en av de viktigaste faktorerna för barns framtida möjligheter. Grundbulten i Vänsterpartiets skolpolitik är att kunskap är en rättighet, att alla barn har rätt till kunskap, att kunskap är makt. Skolan har till uppgift att kompensera för att alla barn inte har samma sociala och ekonomiska hemsituation. Därför är den här budgetens kanske viktigaste satsning på jämlikhet, satsningen på grundskolan.

Borås elever och lärare har under många år betalat ett högt pris för en dumsnål skolpolitik. Det har hävdats att lärartätheten saknar betydelse för alla barns möjlighet att nå målen – trots att det är uppenbart, åtminstone för alla som satt foten i ett klassrum, att en lärares förutsättningar att hjälpa sina elever att nå målen är väsentligt olika i en klass med 30 respektive 20 elever. Höjd lärartäthet och mindre undervisningsgrupper i de yngre åldrarna är ett första steg i ett långsiktigt arbete för alla barns rätt till kunskap

Att läxhjälp erbjuds i anslutning till skoldagen för alla de barn, som inte har en egen dator hemma eller vars föräldrar inte kan hjälpa till med hemuppgifter, är ytterligare en viktig del i att ge alla barn samma möjligheter. Det är också viktigt att fastslå att Borås stads skolor skall vara avgiftsfria. En hundralapp för att delta på friluftsdagen är kanhända småpengar för vissa, men för andra kan valet stå mellan friluftsdag eller middag till familjen. Att tillåta avgifter för sådant som inte är ”helt obligatoriskt” innebär i praktiken att man skapar ett A- och ett B-lag i skolan. När A-laget åker slalom, får B-laget gå en vinterpromenad, skamsna över att inte deras föräldrar hade råd den här gången heller. Det är inte okej. Skolans uppdrag är att kompensera för olika förutsättningar, inte att förstärka dessa

Jämlikhet handlar om lika värde, men för mig också om lika möjligheter. Minskade inkomstklyftor är givetvis en viktig jämlikhetsfråga, men svår för oss att driva kommunalt. Alla barns möjligheter till en bra framtid, rätt till kunskap och en god utbildning – oavsett hur rika eller fattiga deras föräldrar är – kan vi emellertid påverka. Det gör vi i vårt budgetförslag.

För det andra vill jag prata om integration. Borås stads största tillgång är vår mångfald. Samtidigt vet vi att den största utmaningen de kommande åren handlar om segregation. Fördomar och rasism skapar otrygghet och måste bekämpas, bland annat genom att våra skolor ges möjlighet att utveckla sitt värdegrundsarbete.

Borås är en kraftigt segregerad stad, rent geografiskt. Det finns områden där det är exotiskt att heta Svensson och det finns områden där människor med utomnordiskt ursprung är lätträknade. Förutom en aktiv arbetsmarknadspolitik är bostadspolitiken den viktigaste delen i integrationsarbetet. Nya bostadsområden skall innehålla blandade upplåtelseformer, som småhus, bostadsrätter och hyresrätter, för att bryta inte bara den etniska utan även den socioekonomiska segregationen.

Jag är stolt över att Borås 2011 skall införa en kostnadsfri kommunal bostadsförmedling. Det skall inte spela någon roll om du heter Andersson eller Mustafa i efternamn, du skall kunna ställa dig i kö till en bostad i det område du själv har valt. Förhoppningsvis kommer många privata hyresvärdar se fördelarna med att ansluta sig till den kommunala bostadsförmedlingen. Integration kan aldrig enbart vara en fråga för kommunen, utan en fråga och ett ansvar för var och en i Borås.

Slutligen vill jag prata om jämställdhet. Jämställdhet handlar om kvinnors och mäns lika rättigheter och möjligheter. Myten om att kvinnor och män i Sverige har samma villkor är kanske det största hotet mot ett mer jämställt samhälle. Tyvärr finns det fortfarande stora skillnader mellan mäns och kvinnors levnadsvillkor och förutsättningar i Borås. Trots att betydligt fler kvinnor än män har eftergymnasial utbildning tjänar kvinnorna i snitt mindre, jobbar mer deltid och har högre ohälsotal än männen – så ser det inte ut i ett jämställt samhälle.

Kvinnor och män ska ges samma villkor att utföra sina arbeten, ett steg i rätt riktning tas i denna budget, när man även i kvinnodominerade förvaltningar ges rätt till fria arbetskläder.

Mäns våld mot kvinnor påverkar alla kvinnor. Kvinnor anpassar sitt liv på olika sätt på grund av rädslan för våld, rädslan för sexualiserat våld: vardagsrädslan. Vi undviker joggingrundan efter mörkrets inbrott och känner blodsmakande rädsla i munnen på väg hem från nattbussen. Jag anser att alla boråsare ska ha full tillgång till det offentliga rummet. Ett led i att förverkliga detta är jämställd stadsplanering, exempelvis genom att arbeta med belysning och trygga utemiljöer. Att införa nattstopp i busstrafiken är ytterligare en trygghetsskapande åtgärd.

Borås stad har undertecknat CEMR:s deklaration för jämställdhet mellan kvinnor och män och en tvärpolitisk grupp arbetar för fullt med att ge jämställdhetsfrågorna högre prioritet än tidigare. För att nå resultat i jämställdhetsarbetet kommer äntligen en jämställdhetssamordnare att tillsättas, en person som bland annat kommer att granska politiska beslut ur genusperspektiv och se till att de högt ställda målen i CEMR-deklarationen uppnås.

Kommunens resurser skall fördelas rättvist, den ekonomiska fördelningen får inte missgynna kvinnor. Min förhoppning är att vi redan i nästa års budgetdebatt får möjlighet att se genomslag från detta arbete, kanske i form av en jämställdhetsintegrerad budget?

Vi bor i en fantastisk, prisad stad. Designstaden, skulpturstaden, ungdomsstaden Borås. Tyvärr finns det ännu inga fina utmärkelser eller pris att söka för den som vill bli ”solidaritetsstaden”, men låt inte det utgöra ett hinder. Om våra medborgare upplever Borås som mer jämlikt, integrerat och jämställt 2011 än de gjorde 2010, så är väl det belöning nog?

Solidaritet innebär att gemensamt ta ansvar för Borås och boråsarnas bästa. Att utan egenintresse omfördela resurser, så att de tilldelas de som bäst behöver dem. Det handlar om jämlikhet, integration och jämställdhet – om alla människor lika rättigheter och möjligheter, oavsett tjocklek på plånbok, etnisk bakgrund eller kön. Det handlar om att utjämna klyftor mellan fattiga och rika, invandrade och svenskar, kvinnor och män. För mig som vänsterpartist, som socialist och feminist, kan ingenting vara viktigare.

Jag yrkar härmed bifall till de rödgrönas budgetförslag för 2011.

Borås tidnings kommentarer kan du läsa här

…och kommentarer från Radio 7 här

Vi ses på Twitter imorgon från klockan 9.00 #boras

Filed under: Lokalpolitik by Ida Legnemark