Som bekant missade SD hela integrationsdebatten under Borås stads budgetsammanträde – men det man förlorar i integrationsdebatt kan man tydligen ta igen i jämställdhetsdebatt!

När respektive grppledare fick chans att hålla inledande föredragningar tog jag givetvis chansen att prata om varför kommunpolitiken behöver en feministisk analys, detta var jag föga förvånande ganska ensam om. Intressant blev det emellertid när även SD ville belysa sin syn på detta. Uttrycket ”diametralt motsatta uppfattningar” har väl sällan stämt bättre. Helt plötsligt handlade det om ”genuscharlataner” och ”fantasifoster”. Hoppsan! Någon provoceras uppenbarligen av kvinnors krav på lika rättigheter och möjligheter, krav på att dela lika på makt, inflytande och pengar. Tyvärr får man inte replikera på inledningsanföranden, så jag fick vänta ända till dagen efter för att på allvar debattera genus och jämställdhet.

Själva uppfattningen, att kvinnor och män i Sverige redan har samma möjligheter, är kanske det allvarligaste hotet mot verklig jämställdhet. Ojämställdheten i Sverige är inget fantasifoster. Den är verklighet för hälften av befolkningen. Jag och Anita Spjuth försökte förgäves påvisa osakliga löneskillnader, ofrivilliga deltidsanställningar, högre sjuktal och så vidare för att faktiskt få en seriös debatt om ett jävligt viktigt ämne. Resultatet? Vi fick höra att vänsterpartister, i den mån de alls kan läsa statistik, förvränger den. Haha, så mycket för att försöka hålla debatten saklig!

Oftast tänker jag på mig själv som en ganska snäll person. Det finns ingen anledning att vara elak eller ironisk bara för sakens skull. Oftast kommer man längre genom att vara vänlig. Ibland kan man emellertid känna de små röda hornen växa ut i pannan – och känna sig fullt tillfredställd med det. När jag i ett replikskifte lyckades avsluta med det helt underbara citatet Verklig jämställdhet är inte när en kvinnlig Einstein blir erkänd lika snabbt som en manlig Einstein, utan den när en kvinnlig nolla befordras lika snabbt som en manlig nolla nådde budgetdebatten sin absoluta höjdpunkt, i alla fall för min del. Om det gör mig till en genuscharlatan, så är genuscharlatan ett epitet att bära med stolthet

Filed under: Feminism, Lokalpolitik by Ida Legnemark