Vänsterpartiets Framtidskommission är i full gång med ett viktigt och intressant arbete, ikväll har turen kommit till Borås-medlemmarna att få säga sitt om politiskt innehåll och form för Vänstern. Alla medlemmar är välkomna på Öppet hus med Taher Pelasayed från Framtidskommissionen. Kolla gärna in kommissionens hemsida!

Härom dagen skrev jag ett debattinlägg till just kommissionens sida, om internfeministiska utmaningar. Har du inte läst det får du chansen nu (kommentera gärna!):

Är Vänsterpartiet fortfarande Sveriges första och största feministiska parti? Jovisst, epiteten håller än, men bilden av det feministiska Vänsterpartiet har i någon mån blekts. Det är synd med tanke på att vi, när det kommer till politiska förslag, är relativt ensamma på den politiska arenan om att lyfta frågor om kvinnors makt och inflytande över samhället och sina egna liv. Konkret handlar det om allt från förslag om individualiserad föräldraförsäkring till rätt till heltid och rätt att slippa hot om sexualiserat våld. Detta till trots framstår Vänsterpartiet inte alltid som trovärdiga feminister. Varför?

Kanske står svaret att finna i den egna organisationen, i det faktum att patriarkatet inte upphör att existera bara för att man befinner sig i ett feministiskt parti. För visst innebär det ett trovärdighetsproblem, när ett parti som utger sig för att vara feministiskt på vissa håll ”inte hittar några kvinnor som vill ta parlamentariska uppdrag” eller när män i partiet på möte efter möte ”har mer att säga” än kvinnor? Att det i Vänsterpartiet finns många framgångsrika kvinnor på betydelsefulla positioner ursäktar inte det faktum att patriarkala strukturer finns även hos oss.

När tusentals nya medlemmar söker sig till Vänsterpartiet är det ett utmärkt tillfälle att göra upp med gamla mönster, att storsatsa på utbildning i feministisk teori och praktik och att våga se behovet av separatistiska mötesplatser. Det är nu vi måste starta en debatt om internfeminism och kvinnors organisering.

Internfeminism. Blotta ordet får kanhända vissa att rygga baklänges, men det behöver inte vara svårt att genomföra – tvärtom! Jag tror att vi måste börja med det mest grundläggande, våra mötesformer. Multipla talarlistor, talartidsbegränsning och mätning av talartid är grundläggande redskap för att synliggöra det som oftast är svårast att upptäcka – ojämställda förhållanden i vår egen partiförening eller fullmäktigegrupp. Först när ett problem är synligt kan det diskuteras och åtgärdas

När feminismen var ny som ideologisk grundpelare i Vänsterpartiet har jag en känsla av att den ägnades betydligt mycket mer tid och uppmärksamhet i form av studier än vad som varit fallet de senaste åren. Nu är det hög tid att återaktualisera dessa studier – både för nya och gamla medlemmar, både för kvinnor och män. Det feministiska programmet har reviderats och en ny studiehandledning kommer under våren. Den teoretiska kunskapen är ett redskap för att förstå och utmana rådande patriarkala maktordning, såväl inom som utanför partiet.

Vänsterpartister talar ofta med stolthet över det faktum att vi inte har ett speciellt kvinnoförbund – det är något jag gärna instämmer i! Kvinnor i Vänsterpartiet skall givetvis delta i allt politiskt arbete, inte bara ägna sig åt så kallade ”kvinnofrågor”. Däremot kan jag känna en oro över tendensen att allt fler distrikt väljer att skicka en man och en kvinna på de årligen återkommande kvinnopolitiska rikskonferenserna – allt ”i jämställdhetens namn”. Som jag tidigare nämnt behöver givetvis både kvinnor och män i Vänsterpartiet utveckla sina kunskaper i feministisk teoribildning och diskutera aktuella politiska frågor ur ett feministiskt perspektiv. Det behövs emellertid även fora för kvinnor i partiet att träffas separatistiskt, det vill säga utan män.

Så länge man i Vänsterpartiet kan få höra att det finns partiföreningar, distrikt eller fullmäktigegrupper ”där inga kvinnor vill ställa upp på att bli valda”, måste vi inse behovet dels av att skapa arbetsformer som gör att kvinnor kan delta på lika villkor som män, men framför allt att det finns ett behov att stärka kvinnor som grupp. Separatistiska träffar för att dela erfarenheter och inspirera varandra skulle kunna få fler kvinnor att ta plats i partiet – det om något skulle också stärka vår feministiska profil. Tack vare det statliga partistödet för kvinnors organisering finns de ekonomiska resurserna och möjligheterna för ett sådant arbete – jag är övertygad om att behovet och intresset för det också finns.

Vänsterpartiet är fortfarande Sveriges första och största feministska parti; ett parti med enorm potential. Låt inte det feministiska arbetet stanna vid goda politiska förslag i våra parlament – ta del i den internfeministiska debatten och var med och bygg Sveriges trovärdigaste feministiska alternativ!

Filed under: Feminism by Ida Legnemark