Vilken var förra veckans viktigaste inrikesnyhet? Jag skulle rösta på Rädda barnens rapport om fortsatt ökande barnfattigdom i Sverige – men nyheten verkar helt ha gått den svenska regeringen förbi!

Enligt Rädda barnens rapport är antalet fattiga barn i Sverige nu 220 000, detta trots att vårt land är rikare än någonsin – den rikaste tiondelen av barnfamiljerna skulle ha råd att försörja tre familjer på sina inkomster. Rädda barnen anklagar nu Sverige för att bryta mot barnkonventionens fjärde artikel; att varje land är skyldigt att använda det yttersta av sina resurser för att göra verklighet av alla barns lika värde, det vill säga skapa förutsättningar för drägliga levnadsvillkor för alla barn i landet. Det är i högsta grad berättigad kritik.

Från regeringen: tystnad.

Regeringens företrädare talar gärna och mycket om arbetslinje och extra hundralappar i plånboken för dem som har ett jobb. Det låter snyggt, men hur kul är det när man genomskådar vilka som betalar priset? När man inser att över 200 000 barn lever i fattigdom i ett av världens rikaste länder, bara för att de som redan har det bäst skall kunna få ytterligare lite till?

Fattigdomen bland barn ökar för att fattigdomen bland vuxna ökar. Klyftorna i samhället ökar till följd av en politik som till varje pris vill straffa arbetslösa och sjuka. Det är emellertid inte bara de arbetslösa och de sjuka som drabbas, utan även deras barn. Frågan vi alla måste ställa oss är: är detta rimligt?

Vi i Vänsterpartiet vill se en handlingsplan för minskad barnfattigdom. Några konkreta åtgärder att börja med kan vara höjt underhållsstöd och bostadsbidrag, läxläsning i skolan, förbud mot avgifter i skolan och förbättringar för ensamstående föräldrar. Men för att på allvar komma till rätta med fattigdom och ökade klassklyftor krävs också en politik för full sysselsättning, höjd a-kassa och stärkta socialförsäkringar. Fattigdomen i Sverige kan inte tigas ihjäl, det krävs en aktiv politik för att bygga ett jämlikt samhälle.

Filed under: Välfärd by Ida Legnemark