Efter att BT publicerat en minst sagt skrämmande ledartext om UR:s film ”Sex på kartan” skrev jag detta svar – tyvärr verklar det inte komma in i tidningen, men läs det gärna här i stället!

Roland Poirier Martinsson går 21/2 på BT:s ledarsida till attack mot Utildningsradions (UR:s) tecknade sexualupplysningasfilm ”Sex på kartan”. Han menar att staten skall hålla sig neutral i frågan om sexualmoral och inte låta ”särintressen” som RFSU eller RFSL sätta agendan. När SVT visade filmen gjordes en anmälan under brottsrubriceringen ”förledande av ungdom” – Poirier Martinsson verkar vara inne på samma linje.

Ända sedan 1955 har sexualupplysning varit en obligatorisk del av den svenska skolan. Lärarna har alltsedan dess, trots att lärarutbildningens inslag av hur man undervisar om sex och samlevnad ofta varit mycket sparsmakade, haft uppdraget att sköta denna undervisning. UR är ett utmärkt hjälpmedel för lärare – varför skulle de inte handha utbildningsmaterial om sex och samlevnad likaväl som i franska eller geografi?

Barn och ungdomar möter dagligen, oavsett vi vuxna vill det eller ej, bilder av sex – i tidningar, på Internet och så vidare. Långt ifrån alla föräldrar pratar med sina barn om sex och det finns således ett stort behov att möta barnens frågor och funderingar, samt att utmana diskriminerande bilder av sex. UR utgick bland annat från ungdomars egna frågor när de gjorde ”Sex på kartan”. Det handlar således inte om att påverka unga till en tidig sexdebut, utan helt enkelt om att hantera frågor som är relevanta för dem.

Poirier Martinsson anser vidare att UR försöker tvinga på ungdomar en viss syn på sex – exakt vad denna syn innebär, förutom att den är accepterande till ”vad en västerländsk demokrati bör tillåta” framgår dock inte. Jag tycker att det är självklart att skolan har som uppgift att inte bara få eleverna att acceptera att det finns olika sexuella läggningar och preferenser, utan att det faktiskt är helt naturligt. Människor är olika och i en demokrati tillåter vi varandra att vara olika. Det skall vara lika okej att vänta med sex tills man gifter sig, som att ha en one-night-stand. Så är dock inte fallet idag. De kanske vanligaste skällsorden bland svenska ungdomar är hora och bög. Det säger en hel del om vad vårt samhälle anser om flickor som inte ”håller på sig” och om pojkar som är homosexuella.

Med händelserna i Bjästa i bakhuvudet, där en våldtagen flicka fick bära skulden för övergreppen hon själv utsatts för, och vetskapen om vad en skenhelig sexualmoral kan få för konsekvenser torde det vara uppenbart att vi behöver prata mycket mer om sex och samlevnad i skolan – inte mindre.

Filed under: Uncategorized by Ida Legnemark