Delat ledarskap – inte en fråga om jämställdhet
torsdag, juli 7th, 2011Ack, så blev Vänsterpartiets dag i Almedalen en enda lång debatt om personfrågor. Tänk om vår politik hade unnats hälften så mycket uppmärksamhet i media som frågan om vem som väljs till partiledare i januari! Jag och Lennart Andreasson gavs i alla fall möjligheten att prata vänsterpolitik i Radio 7 på Vänsterpartiets dag – det kan du lyssna på här!
Det viktiga nu är att partiets medlemmar tillåts diskutera och välja, att valet inte sker i media. Oavsett vem som väljs är det bra att det nu finns flera kandidater som ställer upp, utan att villkora sina kandidaturer: Lars Ohly, Jonas Sjöstedt – och till min stora glädje – nu även Ulla Andersson. Det vore tragiskt om allt var uppgjort i förväg och kongressen bara hade en kandidat att rösta på.
En fråga som emellertid förtjänar minst lika mycket uppmärksamhet som själva personfrågan är huruvida delat ledarskap ska införas eller ej. Denna modell har utan tvivel både för- och nackdelar: fördelar i att ett ”omöjligt” jobb görs något lättare genom att delas mellan två personer och möjligheten att profilera två partiledare i stället för en, nackdelar i risken för otydlighet och givetvis den uppenbara risken att en av partiledarna hamnar i skuggan av den andra.
Jämställdhetsaspekten då? Vore det inte toppen att alltid ha en man och en kvinna i partiets absoluta ledning? Nja, personligen tror jag inte på det argumentet. Det är ju förvisso ett perfekt argument för maktsugna män, då det enda rimliga för ett feministiskt parti efter många år av manligt partiledarskap, vore att välja en kvinna till partiledare (det är ju inte så att det saknas kompetenta personer att välja mellan!). Vill man emellertid garantera att vi även fortsättningsvis har en manlig partiledare, är det solklart att delat ledarskap är nödvändigt. För ett feministiskt parti måste maktanalysen stå i centrum, inte minst i det interna partiarbetet. Att alltid ha 50% män och 50% kvinnor i alla sammanhang garanterar inte att feminismen får en starkare position i partiet. Vill man stärka feminismens roll borde det självklara valet vara att välja en – eller två – högprofilerade feminister till partiledare. Och dem finer man även i vårt parti främst bland kvinnorna.
