Igår behandlade KF i Borås min motion ”Slopa sexistiska skolböcker”. Resultatet blev delvis framgångsrikt – nu skall i alla fall skolledarna i Borås utbildas i ämnet, och de till stadsdelarna redan tillförda pengarna för läromedel kommer förhoppningsvis användas bl.a till modersnisering av läromedel i historia och samhällskunskap. Så här inledde jag debatten (hela debatten kan du kolla in på Borås web-tv, boras.se!):

Tack för motionssvaret och tack för ett snabbt behandlande av min motion om stereotypa skolböcker. Jag inleder min motion med att citera Ann-Sofie Ohlander, professor emerita i historia, som har genomfört en granskning av läromedel på uppdrag av Delegationen för jämställdhet i skolan.

”Man måste på allvar ställa frågan hur skolelever, flickor som pojkar, påverkas av att få historien presenterad som en aldrig ifrågasatt eller diskuterad manlig angelägenhet med traditionella manliga perspektiv, en historia som inte rymmer kvinnor och som dessutom har sexistiska och förnedrande inslag.”

Det är frågor som jag tycker att KF:s ledamöter ska ta på allvar och själva fundera över. Det finns många arenor där man kan arbeta med att motverka och avskaffa stereotypa könsroller, men skolan är utan tvivel den största och mest effektiva. Främjandet av jämställdhet är en viktig del i skolans styrdokument och många pedagoger arbetar aktivt med frågan. Tyvärr förhindras arbetet ofta av läromedel med gammaldags syn på kvinnor och män eller läromedel där kvinnor osynliggörs och jämställdhetsperspektivet glöms bort.

En statlig utredning, ”Delegationen för jämställdhet i skolan” har granskat läromedel i historia och samhällskunskap med fokus på jämställdhet. I fyra granskade läromedel namnges sammanlagt 62 kvinnor och 930 män. Tvärtom vad man skulle kunna tro blir kvinnorna allt färre ju längre fram i tiden man kommer – två av böckerna nämner inga svenska kvinnor alls under 1900-talet! De kvinnor som förekommer är oftast ”bihang” till någon ”betydelsefull” man, t.ex. i egenskap av hustru.

Kvinnors betydelse för samhällets utveckling osynliggörs och förringas. Den här typen av läromedel utgör en mycket dålig utgångspunkt för pedagoger som vill följa läroplanens mål. Dessutom finns det anledning att misstänka att inte alla som arbetar i skolan är medvetna om hur illa det ser ut. Därför är det väldigt bra att motionens första att-sats om utbildning för skolledarna bifalls. Kanske kan det i sin tur leda till att de extra medel som tilldelats stadsdelsnämnderna för inköp av läromedel faktiskt används för att modernisera eller i varje fall komplettera de böcker med förlegad kvinnosyn som än idag utgör merparten av undervisningsmaterialet i exempelvis historia.

Jag hoppas att den här debatten bara är början och att den kommer att leda till en ökad medvetenhet i våra skolor, vilket kanske är viktigare än själva motionen i sig – likväl vill jag passa på att yrka bifall till Kommunstyrelsens svar på motionen.

Filed under: Feminism, Lokalpolitik, Skolpolitik by Ida Legnemark