Gårdagens KF bjöd på en hetsig debatt om modersmålsundervisning, de flesta var överens om behovet av satsningar på modersmål för att förbättra studieresultat och språkutveckling hos våra elever – men inte helt oväntat var det ett parti som satte sig på tvären och menade att modersmålsundervisning bara kostar pengar och att barnen hellre bör använda sig av händer och fötter (!) när de kommunicerar, än att försöka lära sig både modersmål och svenska. Det faktum att modersmålsundervisning är en rättighet som garanteras enligt Skollagen ansåg man det bekvämast att bortse ifrån. Här är mitt inledningsanförande till debatten, lite torrt kanske, på boras.se kan du gå in och lyssna på hela debatten. En hel del galna replikväxlingar utlovas!

Jag vill börja med att tillstyrka förslaget om utökat kommunbidrag till stadsdelsnämnd Norr för Centrum för flerspråkigt lärande. Vid skolinspektionens granskning av Borås skolor var just modersmålsundervisning och studiehandledning på elevens modersmål något som kritiserades. Förhoppningsvis kommer CFL:s verksamhet och att kommunen tar ett samlat grepp att få positiva effekter – det handlar ju ytterst om varje barns rätt till kunskap, rätt att nå målen i grundskolan.

Närmare en femtedel av Sveriges grundskoleelever har ett annat modersmål än svenska, hur tillgången på modersmålsundervisning ser ut varierar dock mycket. Rätten till modersmål skyddas i skollagen, men i flera kommuner erbjuds modersmålet sena eftermiddagar efter skoltid, inte alltid på den egna skolan – det utgör ett hinder för att alla elever som är berättigade till modersmålsundervisning faktiskt ska ta chansen och delta. Det är synd, för enligt Skolverket uppvisar elever som studerar sitt modersmål betydligt bättre resultat än andra elever.

Enligt Skolverkets rapport 321 från 2008 får elever som läser sitt modersmål bättre betyg i alla skolans ämnen utom de praktiska. För elever som slutade grundskolan 2006-2007 var det genomsnittliga meritvärdet för elever med utländsk bakgrund 190, för elever med svensk bakgrund 210 och för elever som deltog i modersmålsundervisning 220. Min egen bild stämmer överens med detta, störst svårigheter att klara skolan har de elever som varken behärskar sitt modersmål eller svenskan fullt ut – de som behärskar sitt modersmål är också duktigare på svenska och klarar sig därmed bättre i samtliga skolämnen

Studiehandledning på modersmålet är ytterligare ett sätt att ge stöd till relativt nyanlända elever. Vi vet att det tar ca två år att tillägna sig ett språk som man klarar sig på i samhället, men för att hantera språket som ett redskap för inlärning krävs ytterligare år. Vardagsspråk och skolspråk skiljer sig åt, störst behov av studiehandledning finns i ämnena SO, NO och matematik. Jag har själv erfarenhet av elever som tack vare språkstöd och studiehandledning klarat målen i SO och NO – och även utvecklat sin svenska på vägen. Detta om något är väl en förutsättning för integration?

Jag tycker att satsningen på CFL är positiv. Den är en del av visionen om Borås stad som en kommun där utbildning prioriteras och alla barns rätt till kunskap sätts i första rummet. Än en gång – bifall till förslaget.

 

Filed under: Lokalpolitik, Skolpolitik by Ida Legnemark