Jag skriver idag på BT debatt om världen tio år efter 11 september-attacken:

I år är det tio år sedan terrorattacken mot World Trade Center. Jag tror att de flesta av oss minns precis vad vi gjorde den 11 september 2001, vad vi tänkte när vi hörde talas om attacken. Jag minns kvällens tv-sändning, där USA:s president George Bush utlovade att terroristerna skulle ”rökas ur sina hålor”. Kanske tröstade det någon, men jag kände bara rädsla. Tio år senare kan vi konstatera att det så kallade ”kriget mot terrorismen” knappast gjort världen till en säkrare plats.

Den omedelbara reaktionen på 11 september-attacken var hämndbegär – fullt förståeligt, men knappast en försvarbar strategi för ett lands yttersta politiska ledning. Snart skickades trupper till Afghanistan i jakt på Usama Bin Ladin, tio år senare är uppdraget utfört, men till vilket pris? Tiotusentals civila offer, människor på flykt en osäker och våldsfylld vardag. Det amerikanska korståget för demokrati har sedan länge urartat i en ansvarslös blodig vendetta mot det afghanska folket.

Inte heller Sverige har kommit undan effekterna av 11 september 2001. Kriget mot terrorismen har kanhända inte tagit sig samma uttryck i Europa som i USA och Afghanistan, men likväl har vår vardag förändrats. Ökad övervakning på bekostnad av den personliga integriteten är en konsekvens av rädslan för nya terrordåd, men långt värre är den ökade islamofobin. Mörkt skägg eller slöja kan leda till rigorösa säkerhetskontroller på flygplatsen, rasistiska slagord fyller nätets kommentarsfält och de islamofoba hatbrotten ökar. När nyheten om de norska terrordåden spreds i somras var såväl ”experter” som allmänhet snabba att dra slutsatsen att det rörde sig om muslimska terrorister. När så visade sig inte vara fallet ändrades retoriken – inte längre skulle en hel grupp hållas ansvarig, utan dådet var en ensam galnings verk.

Finns det då något alternativ till kriget mot terrorismen, någon möjlighet att göra världen tryggare? Just terrorattackerna i Norge pekar faktiskt på att det är möjligt. När den norska regeringen klargör att svaret inte är hat och hämndbegär, utan helt enkelt mer demokrati och mer öppenhet tycker i alla fall jag att framtiden känns mer hoppfull. För det är inte genom att stigmatisera hela grupper av folk som världen blir en tryggare plats, det är genom att värna vår demokrati och minska samhällets klyftor som vi sköljer bort grogrunden för hat och terrorism. Låt oss hoppas att de tio kommande åren snarare präglas av den norska insikten, än av den misslyckade amerikanska taktiken.

Filed under: Internationella frågor by Ida Legnemark