Ikväll klockan 19 är det debatt om prostitution i Kulturhuset, Gudrun Schyman deltar liksom Camilla Lindberg – jag skall sitta i publiken och representera Borås-politikerna… med tanke på kvällens debattämne är det läge att återaktualisera en gammal debattartikel:

Prostitution och handel med människor för sexuella ändamål är allvarliga brott som fortfarande

existerar trots att både internationella organisationer, regeringar och frivilligorganisationer har

genomfört förebyggande insatser och straffat förövare under många år. I en FN-rapport om människohandel från 2008 konstateras att flera miljoner individer är offer för människohandel varje år. Av denna handel sker 79 % för sexuella ändamål, offren är till allra största del kvinnor och flickor [UNODC, Global Report on Trafficking in Human Beings, 2008].

 

I år är det tio år sedan den svenska sexköpslagen infördes. En lag som rönt stor uppmärksamhet internationellt, en lag som försvårar människohandel i Sverige och som även har minskat svenska mäns  sexköp. Den svenska lagstiftningen är en framgång, men trots detta ifrågasätts den av politiska grupper som vill släppa prostitutionen fri i Sverige.

 

Prostitutionsivrarna menar att var och en skall ha rätt att göra vad som helst med sin egen kropp, även sälja den, så länge det sker frivilligt. Att inrätta statliga bordeller eller att ge prostituerade F-skattsedel är inte främmande för svenska nyliberaler. Problemet är dock att om man inrättade dessa, för staten, inkomstbringande verksamheter, skulle naturligtvis Sverige fungera som en attraktiv marknad för människohandlare och lokala hallickar, vars tidigare olagliga verksamheter nu skulle omvandlas till legitima affärsrörelser. Legaliserar man prostitution minskar möjligheterna att bekämpa trafficking. Ytterligare en konsekvens blir att prostitution i  länder där den är legal ses som ett ”vanligt” arbete, istället för att som t.ex. i Sverige, betraktas som en allvarlig form av mäns våld.

Det innebär också att mäns och pojkars sexköp normaliseras och rent av förväntas, och att kvinnor och flickor som blir sexuellt utnyttjade inom prostitutionsindustrin ofta inte ges tillgång till organisationer och program som kan hjälpa dem att ta sig ur industrin.

 

För att lyckas med att förebygga och bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål måste åtgärderna sättas in mot problemets grundorsak: det vill säga mot mäns efterfrågan på kvinnor, barn och unga män, för sexuella ändamål. Den svenska sexköpslagen är just en sådan åtgärd, då den kriminaliserar köparen, men inte den som tvingats prostituera sig. Sedan lagens införande har svenska mäns sexköp minskat från att 13,6% av Sveriges män hade köpt sex till dagens 8%. Lagen har ett starkt folkligt stöd bland såväl kvinnor som män.

 

Det är beklämmande att nyliberalerna försöker få prostitutionsfrågan att handla om varje människas rätt att sälja sin kropp, för grundbulten i frågan om all prostitution, både den nationella och den globala över gränserna, handlar i själva verket om mäns efterfrågan. Det är den sexistiska inställningen att det är mäns ”självklara rätt” att köpa och sexuellt utnyttja andra människors

kroppar som upprätthåller systemet. Om män slutade att köpa kvinnors och barns kroppar skulle inte prostitution finnas.

 

Vi i Vänsterpartiet kommer aldrig att acceptera någon form av människohandel. Det är vår förhoppning att Sverige under sitt ordförandeskap i EU skall ta initiativ till kraftfulla åtgärder mot sexslavhandel och prostitution. Vi kommer att fortsätta kämpa emot trafficking och sexslavhandel i vårt arbete i EU-parlamentet och vi kommer  att försvara den svenska sexköpslagen och skapa opinion för att fler EU-länder inför liknande lagar.

Filed under: Uncategorized by Ida Legnemark