I dagens BT replikerar Centern på mitt debattinlägg ”Vänsterargument för unga”. Egentligen hade jag inte tänkt svara, eftersom repliken knappt innehöll några argument, men till slut blev det ett kort svar i alla fall:

Leif Sternfelds (C) skriver i ett svar till mig (2010-07-31) att det visserligen är skönt att ha en trygg anställning, men att det är bättre för ungdomar att jobba till usla löner och otrygga villkor än att vara arbetslösa. Varför är det omöjligt att unga ska få jobb på samma villkor som vuxna? Ungdomar har redan lägre löner än vuxna, det är svårt att se hur än lägre löner skulle kunna gynna ungdomsgruppen. Att stimulera till anställning av arbetslösa genom slopad arbetsgivaravgift skulle däremot kunna få in fler unga arbetslösa på arbetsmarknaden, utan att det drabbar ungdomarna själva i form av lägre lön.

Osäkra visstidsanställningar har redan satts i system och ungdomar får sällan ett fast jobb. Det innebär att man har svårt att skaffa en bostad eller våga säga ifrån till chefen, eftersom den som bråkar kan få gå. Det är en verklighet långt ifrån Centerns föreställning om att anställningsskyddet är för starkt. Tvärtom är det lätt att finna argument för att tryggheten borde öka och att tillsvidareanställning alltid borde vara norm vid anställning.

Det är ett faktum att unga missgynnas av att rösta på Alliansen. En röst på Vänsterpartiet däremot innebär en röst för full sysselsättning, trygg anställning och riktig lön – oavsett om du är ung eller gammal.

Filed under: Arbetsrätt, Val 2010 by Ida Legnemark
View Comments

Idag vankas det PRIDE-parad i Stockholm, finalen på en oerhört politisk PRIDE-vecka. Alla jublar dock inte, på Borås tidnings ledarsida kritiseras hela HBT-Sverige för att vara intolerant och driva sina egna frågor som mänskliga rättigheter-frågor. Allt handlar väl om att de är sura över att KD kallats homofoba och att Hägglund var enda partiledaren som inte deltog i partiledardebatten igår…

Nåväl, PRIDE-veckan till ära har i alla fall jag och Carl-Gustaf Hedén skrivit en debattartikel om ”smittskyddslagen”, som igår kunde läsas i GT:

Den svenska hiv-lagstiftningen är exceptionellt repressiv med hårda straff och mycket långtgående möjligheter till tvångsisolering. De senaste veckorna har den så kallade informationsplikten debatterats intensivt, bland annat på Dagens nyheters ledarsida. Smittskyddslagens informationsplikt innebär att den som har hiv alltid måste berätta det för tilltänkt sexualpartner, men också att man måste berätta om sin blodsmitta vid läkar- och tandläkarbesök. Lagen uppkom för att skydda människor från att smittas, men har i själva verket visat sig hindra preventionsarbetet. Det är därför hög tid att se över lagstiftningen och utforma lagar som inte stigmatiserar och diskriminerar. Tillsammans med god tillgång på information är detta den bästa vägen för att bekämpa spridningen av hiv.

Att medvetet smitta någon med hiv är straffbart. Som hiv-positiv har man i Sverige en skyldighet enligt lag att informera eventuella sexpartners om sin hiv-status. En sådan lag kan för många verka rimlig, men det den gör är att hela ansvaret för hiv läggs hos de hiv-positiva, vilket inte är en framkomlig väg att hindra smittospridningen i samhället. De allra flesta hiv-positiva tar naturligtvis ett stort ansvar för att hindra spridning. Det finns några få personer som inte självmant gör det, men att tro att hot om fängelsestraff ska få dessa att upplysa sexualpartners om sin sjukdom är absurt. Samhället måste istället satsa på stöd och minskade fördomar. Det som krävs är en förståelse för att hiv finns här mitt ibland oss och att säkert sex är både hiv-positiva och hiv-negativas ansvar. Hiv är inte den dödsdom det var tidigare, utan tack vare bromsmedicinerna en kronisk sjukdom människor lever länge med. Det kräver ett nytt synsätt för att hindra spridning.

De flesta som drabbas av hiv smittas dessutom av någon som inte känner till sin hiv-status och alltså inte kan informera om den. Informationsplikten invaggar på så sätt människor i falsk trygghet – man tar risken att ha oskyddat sex eftersom man tar för givet att ens partner inte är smittad. Många undviker också att testa sig av rädsla för den stigmatisering ett hiv-positivt besked skulle innebära, på så sätt riskerar lagen att öka spridningen. Ironiskt nog är det dessutom så att en person som står under behandling och tar bromsmedicin sänker sin virushalt och därmed också sin smittsamhet, medan den som nyligen smittats och är omedveten om sin hiv utgör en betydligt större risk för sin partner.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att den nuvarande smittskyddslagen motverkar sitt ursprungliga syfte, att minska spridningen av hiv. I stället stigmatiserar och diskriminerar den redan utsatta sjuka och avskräcker människor från att testa sig. Den hårda, straffinriktade linjen har skapat fördomar mot hiv-positiva och målat upp en bild av att sjukdomen har med kriminalitet att göra. På så sätt har man i Sverige skapat ett läge där väldigt få hiv-positiva väljer att leva öppet. Man bekämpar inte sjukdomar genom att kriminalisera de sjuka, man hindrar inte spridningen genom att tysta ner och gömma undan hiv. Det behövs en ny smittskyddslag och det behövs aktivt förebyggande arbete och information, inte minst bland våra ungdomar. Hiv-positiva måste få stöd att orka leva öppet med sin sjukdom. Alliansregeringen har hittills ignorerat detta, men med en rödgrön regering hoppas vi att frågan får den uppmärksamhet den förtjänar.

Carl-Gustaf Hedén, hiv-positiv riksdagskandidat (V) Storstockholm
Ida Legnemark, riksdagskandidat (V) Södra Älvsborg

Filed under: HBT, Val 2010 by Ida Legnemark
View Comments

Har fått finfin hjälp av Fredrich att fräscha upp bloggens utseende och funktionalitet inför valspurten… hoppas ni gillar det!

För övrigt ett kort svar till dagens BT-insändare, som tycker att det finns tillräckligt med ”kvinnlig konst” i Borås redan:

Jag gillar också både kvinnliga och manliga skulptörer, därav min motion. Jag vet att det i Borås finns ett antal fina konstverk gjorda av kvinnor, men fördelningen män/kvinnor är mycket ojämn. Den internationella skulpturfestivalen visar 22 skulpturer gjorda av män, bara 8 gjorda av kvinnor. För mig är det självklart att kvinnliga konstnärer skall ha samma möjlighet att ställa ut som manliga, det är bland annat därför jag uppmärksammat jämställdhet i den lokala kulturpolitiken.

Filed under: Kultur by Ida Legnemark
View Comments

Motionen om jämställd kultur fick mer uppmärksammhet än vad jag hade förväntat mig. Idag skriver jag på GT:s debattsida (ni som läst motionen känner igen det mesta!):

Valår reduceras den politiska debatten ofta till våra mest grundläggande behov; vård, skola och omsorg, men i en levande demokrati krävs mer än så. Kulturen är en viktig del av vår välfärd. När kultur är som bäst underhåller och utmanar den – men kultur handlar inte bara om underhållning. Konst formar och påverkar människor. Därför är det av yttersta vikt att kulturen speglar både kvinnor och män. Som feminist och vänsterpartist vill jag se en förening av arbetet för ökad jämställdhet och kultur för alla.

I såväl historieböcker som på museer skildras den historiska utvecklingen ur männens perspektiv. I våras presenterades en granskning av läromedel i historia. I de fyra granskade läromedlens register namnges hela 930 män, men bara 62 kvinnor. Man kan lätt få känslan att den historiska utvecklingen drivits av män, att kvinnorna i bästa fall har stått bredvid och sett vackra ut. Kvinnors historia, livsvillkor och kamp för jämställdhet skildras inte heller på våra museer – den har inte värderats högt och riskerar därför att glömmas bort. När det gäller val av konstnärer sägs det att det är kvaliteten som styr, men det verkar inte vara ovanligt att slentrianmässigt välja manliga konstnärer. Så ser det till exempel ut på Borås internationella skulpturfestival -  22 av 30 utställare är män. Tittar man på motiven är det också slående att de flesta och de största skulpturerna föreställer just män; Pinocchio, Bodhi, Catafalque och Knallen. Budskapet är tydligt: det offentliga rummet kontrolleras av och är till för män.

Vi feminister, vänsterpartister, vet att det är viktigt att även kvinnors historia visas upp. Kvinnor har spelat en avgörande roll i min hemstads, textilstaden Borås, historia. Inte minst som arbetskraft. Många är de kvinnor som från hela Europa invandrat till Borås för att arbeta på exempelvis ”Algots”. Kvinnor som varit med och byggt upp välfärdssamhället och välståndet i Västsverige. I likhet med många andra boråsare har jag släktingar som arbetat vid det löpande bandet, som slitit hårt och med värkande axlar betalat textilindustrins profit. Men Algots-arbeterskan står inte staty i Borås. Det är inte rätt att osynliggöra kvinnornas historiska betydelse. Jag har därför föreslagit att en permanent kvinnohistorisk utställning, som speglar Borås och Sjuhäradsbygden ur kvinnoperspektiv, inrättas på något av de kommunala museerna.

Kulturen är en viktig del av vår välfärd. Dess roll är att roa och provocera, berätta om vår historia, debattera vår samtid och visionera om vår framtid. Genom att tillföra ett feministiskt perspektiv i kulturpolitiken kan vi komma ett steg närmare det jämställda samhället. Det är dags att kvinnors historia får synas, i såväl läromedel som på muséer. Kvinnors kulturskapande måste uppvärderas och kvinnliga konstnärer få större möjlighet att visa sina verk i det offentliga rummet. Vi kvinnor har spelat en avgörande roll i den svenska historien och vi kommer definitivt att spela en viktig roll även i framtiden.

Ida Legnemark, riksdagskandidat för Vänsterpartiet

Filed under: Feminism, Kultur by Ida Legnemark
Tags: « jämställdhet - kulturpolitik »
View Comments

Nej, hur mycket jag än försöker kan jag inte låta bli att reagera på Jan Ericsons (M) debattinlägg i BT. Idag gäller det stupstocken i sjukförsäkringen…

Högern och Jan Ericson (M) fortsätter att förneka att det finns en ”stupstock” i sjukförsäkringssystemet – pinsamt, med tanke på hur många människor som fått erfara effekterna av denna in på bara skinnet!

Det är ett faktum att allvarligt sjuka människor skickats till Arbetsförmedlingen. Många och grymma är de livsöden vi kunnat ta del av, såväl bland människor i vår omgivning som i media, sedan regeringen införde stupstocken. Människor, till största delen kvinnor,  med psykisk ohälsa, sjukdomar i rörelseorganen, ja till och med cancerpatienter, som utan individuell bedömning sparkats ut ur trygghetssystemet – bara för att de magiska 550 dagarna förflutit. Även om Ericson påstår att att ingen skall utförsäkras om det är ”oskäligt” ser verkligheten annorlunda ut: 40% av de utförsäkrade klarar inte ens av att delta i någon av Arbetsförmedlingens aktiviteter! Regeringens politik visar sig således vara rent misslyckad, inte bara ur medmänskligt perspektiv utan även om man ser till statistiken: av 12 600 utförsäkrade har bara 370 fått riktiga hel- eller deltidsjobb!

Regeringens politik är klassisk högerpolitik. Människor som är friska och har arbete skall få skattesänkningar. Sjuka och arbetslösa skall bli fattigare – men ärligt talat Jan Ericson, blir man friskare av att få sin trygghet indragen? Det är en logik som säger att människor måste jagas för att vilja arbeta. Jag tror att de allra flesta faktiskt vill arbeta utan att du jagar dem. Så skrota stupstocken på riktigt, satsa på individuell bedömning och ordentlig rehabilitering vid varje sjukdomsfall. Det är en mänsklig politik – vänsterpolitik.

Ida Legnemark, riksdagskandidat (V)

Filed under: Sjukförsäkring, Val 2010 by Ida Legnemark
Tags: « sjukförsäkring - stupstock »
View Comments

Som vänsterpartist önskar man såklart att det feministiska perspektivet skall genomsyra all politisk verksamhet, men så är det tyvärr inte (än!). Därför får man göra små punktinsatser här och var i den kommunala verksamheten och hoppas på att man på sikt kan bryta strukturer. Boråsvänsterns senaste förslag handlar om jämställdhetsperspektiv i den lokala kulturpolitiken:

Dubbelt utdelning – satsa på jämställdhet och kultur

Borås stad är redan idag känd för sina kultursatsningar. Nyligen skrev Borås stad under den europeiska jämställdhetsdeklarationen och förhoppningen är att staden snart skall vara lika känd för sitt jämställdhetsarbete. Kultur handlar inte bara om underhållning; konst formar och påverkar människor. Därför är det av yttersta vikt att kulturen speglar både kvinnor och män. Vänsterpartiet vill förena arbetet för ökad jämställdhet och kultur för alla.

I såväl historieböcker som på museer skildras den historiska utvecklingen ur männens perspektiv. Kvinnors historia, livsvillkor och kamp för jämställdhet har inte värderats högt och riskerar därför att glömmas bort. Vi feminister, vänsterpartister, vet att det är viktigt att även kvinnors historia visas upp. Kvinnor har spelat en avgörande roll i textilstaden Borås historia, inte minst som arbetskraft. Vänsterpartiet föreslår därför att en permanent kvinnohistorisk utställning, som speglar Borås och Sjuhäradsbygden ur kvinnoperspektiv, inrättas på något av de kommunala museerna.

Borås stads internationella skulpturfestival har välförtjänt fått en del uppmärksamhet – men ur jämställdhetsperspektiv skulle den knappast vinna några priser. Merparten av skulpturerna föreställer män, exempelvis Pinocchio, Bodhi, Catafalque och Knallen. Majoriteten av konstnärerna i Borås internationella skulpturfestival är också män. Det offentliga rummet tillhör alla och konsten bör därför också spegla hela Borås befolkning. Vänsterpartiet föreslår därför att jämställdhetsaspekten fortsättningsvis beaktas vid konstutställningar och skulpturfestivaler.

Med hänvisning till ovanstående yrkar jag

att en kvinnohistorisk utställning inrättas på något av de kommunala museerna
att jämställdhetsaspekten beaktas vid kommande konstutställningar och skulpturfestivaler

Borås 2010-07-17

Ida Legnemark (V)

Filed under: Feminism, Kultur, Lokalpolitik by Ida Legnemark
Tags: « kultur - kvinnohistorisk utställning - skulpturfestival »
View Comments

Vänsterpartiet har alltid haft en stark ställning bland förstagångsväljare, och det är inte så konstigt. När högern ”lockar” med arbete till halva lönen kontrar vi med trygga jobb till rättvisa löner, investeringar i utbildning samt fler billiga hyresrätter.

För det första: jobben är valets viktigaste fråga, kanske speciellt för de unga. Sedan högerregeringen kom till makten har ungdomsarbetslösheten bara ökat, idag är den ca 30% vilket är mycket högt även jämfört med andra europeiska länder – för varje dag som går blir det allt mer uppenbart att regeringen inte är intresserade av att unga ska ha jobb. Vi rödgröna är överens om att ta bort hela arbetsgivaravgiften för de företag som anställer en ung arbetslös. Vi vill också satsa på generationsväxlingsprogram och fler anställda i välfärden. Detta är viktiga insatser för att ge unga en väg in i arbetslivet. För oss vänsterpartister är det också självklart att fast anställning och kollektivavtalsenlig lön skapar trygghet. Vi kommer aldrig att acceptera att ungdomar görs till andra klassens arbetstagare som tvingas jobba till halva lönen på skamliga villkor, vi förstår inte heller hur högern kan tro att det skapar fler jobb.

För det andra: att investera i utbildning är lönsamt. Därför investerar vi rödgröna i 44 000 nya utbildningsplatser – i högskolan, yrkeshögskolan, vuxenutbildningen och den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. Det stärker människors möjligheter på arbetsmarknaden. För oss vänsterpartister är det självklart att alla ungdomar som vill ska ha möjlighet att plugga vidare efter gymnasiet, därför är det avgörande att alla gymnasieutbildningar ger behörighet till högskolestudier. Alla ungdomar ska ha råd att studera vidare. Så är det inte idag. Har du inte rika föräldrar får du hoppas att du har turen att få ett kvällsjobb. Att studera är ett heltidsjobb och en möjlighet för både fattig och rik, Vänsterpartiet vill därför höja studiemedlet.

För det tredje: bristen på billiga hyresrätter är ett av de största problemen för ungdomar i dagens Sverige. Många får bo kvar hemma hos föräldrarna, eftersom det helt enkelt inte finns något alternativ. De senaste åren har det skett en hel del bostadsbyggande i Borås, men vilken student eller ungdom har råd att köpa en bostadsrätt för miljonbelopp och därutöver varje månad betala en hög hyra? De närmaste tio åren kommer 630 000 ungdomar i Sverige att flytta hemifrån. Vi måste se till att det byggs fler klimatsmarta hyresrätter med låga hyror som även ungdomar kan efterfråga. Vi rödgröna vill bygga bort bostadsbristen. Vi vill stimulera bygget av minst 40 000 bostäder per år, varav minst hälften hyresrätter. För oss vänsterpartister är bostad en rättighet, inte en handelsvara.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att förstagångsväljarnas val inte kommer att bli speciellt svårt. När högerns låga löner, minskat antal studieplatser och marknadshyror tävlar mot vänsterns trygga jobb till riktiga löner, fler utbildningsplatser, bättre studievillkor och billiga hyresrätter kommer det vinnande laget att vara rödgrönt.

Filed under: Val 2010 by Ida Legnemark
Tags: « förstagångsväljare - hyresrätter - jobb - ungdomsarbetslöshet »
View Comments

Borås tidnings ledarsida (2010-07-13) lyfter en viktig fråga – kulturpolitiken. Den politiska debatten reduceras ofta till våra mest grundläggande behov; vård, skola och omsorg, men i en levande demokrati krävs mer än så. Kulturen ger människor möjlighet att diskutera samhällsfrågor, stora som små. Så långt är vi överens.

Men läser man noga ser man den gamla fejden mellan ”finkultur” och populärkultur skymta mellan raderna. Enligt ledaren är kulturens kvalitet viktigare än kvantitet och tillgänglighet, ”en pjäs av Tjechov ger andra värden än att läsa en deckare”. Visst är det så – men är andra värden detsamma som bättre värden? Vad är kvalitet i kulturen? För mig handlar kulturell kvalitet mycket om att våga vara samhällskritisk, en kvalitet som jag kan hitta i teaterpjäser såväl som i seriealbum, i lyrik såväl som i dansföreställningar och tv-spel – ja, till och med i en och annan deckare. Just denna mångfald av uttryckssätt i det kritiska granskandet av vårt samhälle är kvalitet. Den som bara varit på operan och aldrig upplevt en rockkonsert är lika kulturellt fattig som den som bara sett på tv-såpor och aldrig besökt en teater. Kulturpolitikens roll är att göra en mångfald av kultur tillgänglig för hela folket.

Kultur skall inte vara ett projekt för eliten, för dem som har råd, den skall vara en del i samhällsbyggandet och fostrandet av kritiskt tänkande medborgare. Därför är de rödgrönas satsning på barnkultur oerhört viktig. Bara i Borås lever 4000 fattiga barn, när mamma och pappa nätt och jämt har råd att betala hyra och mat prioriterar de knappast ett teaterbesök för hela familjen. Satsningar på väl utbyggda bibliotek, En bok för alla, Skapande skola , maxtaxa för musik- och kulturskolan och fri entré på våra muséer gynnar därför dessa barn. Att alla barn ges möjlighet att själva uppleva glädjen i kulturskapande samt att tolka och granska samhället med hjälp av exempelvis konst, teater och musik det är kvalitet för mig. Det är en fråga om demokrati och delaktighet. Vad kan vara viktigare?

Läs mer om den rödgröna kulturöverenskommelsen här!

Filed under: Kultur by Ida Legnemark
Tags: « barnkultur - kultur - rödgrön »
View Comments

Svettiga joggingpass i värmen är visserligen inte helt fel, men på semestern hinner man även med andra motionstyper, den här skrev jag och Fredrich idag:

Klimatkompensation – för en fossilbränslefri stad

Borås stad har som mål att bli en fossilbränslefri kommun. Cykel och kollektiva transportmedel skall så långt som möjligt väljas framför bil eller flyg. Fortfarande står dock kommunala resor och transporter för en hel del utsläpp av fossilt koldioxid. Klimatkompensation är ett sätt att gottgöra för en verksamhets utsläpp, ofta görs det genom köp av utsläppsrättigheter, men på senare tid har även flera svenska kommuner (exempelvis Växjö och Malmö) inrättat lokala klimatkompensationsfonder.

En fond för lokal klimatkompensation syftar till att man med medel ur fonden skall kunna kompensera för utsläpp av växthusgaser från de kommunala verksamheterna. Inriktningen på fonden skall vara att klimatkompenserande åtgärder skall åstadkommas genom investeringar i förnybara energikällor såsom exempelvis solceller och vindkraft samt genom investeringar i energieffektiviseringsteknik.

Med hänvisning till ovanstående yrkar vi:
att kommunens bolags och förvaltningars flygresor klimatkompenseras genom köp av utsläppsrätter
att en kommunintern klimatfond, där kommunens bolag och förvaltningar gör inbetalningar utifrån sina utsläpp av fossilt koldioxid (förutom flygresor), skapas
att klimatfondens resurser används till investeringar i förnyelsebar energi
att Miljönämnden får i uppdrag att se över utformningen av Borås stads klimatfond

Borås 2010-07-12

Ida Legnemark (V)        Fredrich Legnemark (V)

Filed under: Klimatfrågor, Lokalpolitik by Ida Legnemark
Tags: « klimatkompensation - motion »
View Comments

Nu börjar almanackan bli fulltecknad i augusti och september. Massor av inbjudningar till debatter och partipresentationer. Väldigt olika inriktning är det också – allt från Fristads Missionskyrka till LRF, Synskadades riksförbund och SFI. Och självklart alla gymnasieskolor! Det är nästan det roligaste, tycker jag. Eleverna brukar ställa väldigt raka frågor och det kan bli långa diskussioner. Fast först kommer deras lärare med standardfrågan ”och varför engagerade du dig politiskt?”, som om det är något konstigt… kanske ska man lämna standardsvaret därhän nästa gång och säga det med en sång i stället?

Nja, eller inte…

Filed under: Val 2010 by Ida Legnemark
Tags: « debatt - marx - val 2010 »
View Comments