Med något enstaka undantag var det en ledsam parad av bakåtsträvande motioner, inte sällan med främlingsfientlig ton. Det handlade om att stoppa stödet till invandrarföreningar, upphäva avtal med Migrationsverket, sluta arbeta för integration, ställa högre krav på invandrares språkkunskaper, använda sig av patrullerande vakter på Norrbymatchen, Hässleholmen och Hulta. Och så vidare. Och så vidare. Ställda bredvid varandra vittnar de här motionerna om en människosyn och en samhällsbeskrivning som är så långt ifrån min som någon kan komma. Riktigt sorgligt var det dock att konstatera att inte alla tar avstånd från den här typen av förslag – kd valde att lägga ner sin röst vid omröstning om huruvida burka och niqab skulle förbjudas i Borås skolor eller inte. Mycket debatt blev det emellertid inte i någon av frågorna idag, vi får väl se hur det går i kommunfullmäktige i juni.

Dela

Dela

Dela

Och nej, jag tror inte att en speciell jämställdhetsskatt behöver införas. Det finns mycket annat vi kan göra, med lagstiftning, via fackföreningar och inte minst kommunalt som arbetsgivare. Men frågan är ändå berättigad: är vi beredda att gå från ord till handling när det gäller kvinnors ekonomiska villkor i Sverige?

Umeås jämställdhetsutskott,under ledning av min partikamrat Tamara Spiric, har höga ambitioner. De tänker göra Umeå till Sveriges ledande kommun på jämställdhetsområdet och har många idéer kring hur det ska gå till i praktiken: ”Att utjämna löneskillnader, att utmana strukturer och arbeta aktivt för en jämn fördelning av det obetalda hemarbetet, att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden, att se till att pappor tar en större del av föräldraledigheten, att utmana våra egna föreställningar och våga se saker för hur de faktiskt ser ut och inte hur vi tror att det ser ut.”

Jag tycker att Borås ska anta utmaningen. För vi behöver inte bara en kommun där engagerade feminister sett till att föra upp den här viktiga frågan på dagordningen, vi borde ha 290 sådana kommuner. Borås borde vara en av de kommuner som går i täten.

Dela

Dela

Ett problem med politik på nätet är att den riskerar att bli väldigt svartvit. En statusuppdatering på Facebook eller Twitter blir sällan nyanserad. Fast kanske är det också poängen – saker och ting blir väldigt tydliga, även för den som vanligtvis inte är så politiskt intresserad. Ibland slår det dock över. Vi är många som fått uppleva det så kallade näthatet på nära håll, men kanske är det just därför det är viktigt att som lokalpolitiker finnas i sociala media, att stå för något annat.

Hur som helst – har du lust är du självklart välkommen att följa mig på Twitter (@idalegnemark) och Facebook (@Ida Legnemark)!

Dela

Det faktum att Sveland kort efter att Hatet publicerades mötte Janne Josefsson i en av allt att döma mycket märklig debatt ska väl inte påverka omdömet av boken, men jag kan inte låta bli att tycka att det visar på behovet av att fler protesterar mot kvinnohat och feminism-fobi.

Dela

Idag har jag talat på IOGT/NTO-evenemanget Folknykterhetens dag i Stadsparken. Jag talade bland annat om aktuella folkhälsofrågor i Borås och om mina egna erfarenheter. Jag har talat på folknykterhetens dag i Borås otaliga gånger, men det är alltid lika hedrande att få vara ett av inslagen under en dag som kanske bäst beskrivs som familjefest.

Den som har starka åsikter om något stöter ofta på reaktioner. Jag har aldrig blivit förvånad över att bli emotsagd när jag talar om kvinnors rättigheter, om kamp mot rasism eller homofobi. Jag vet att det är frågor som väcker starka känslor. Men jag måste erkänna att jag aldrig upphör förvånas över det motstånd jag möter när jag pratar om en restriktiv alkoholpolitik, om att främja folkhälsan. För inget verkar vara mer provocerande i Sverige än att som vuxen säga: nej, jag dricker inte alkohol och nej, jag vill inte verka för att andra gör det heller.

I Kommunfullmäktige hade vi i höstas en lång debatt om huruvida krogarna skulle få ha öppet en timma längre eller inte. Krögarnas fria företagsamhet var det tyngst vägande argumentet för, men för mig ska inte några fås möjlighet att tjäna pengar sättas före folkhälsa och säkerhet. Vi vet hur mycket alkoholvåldet kostar både i pengar och mänskligt lidande redan idag, varför riskera att utöka det?

Snart väntar ytterligare en debatt, som även den verkar som måttbeställd från alkohol-lobbyn. Ska kommunen få bjuda på alkohol eller inte? För mig är svaret så självklart – givetvis ska inte våra gemensamma skattemedel bekosta bjudsprit, självklart ska inte kommunen ordna tillställningar som stänger människor ute för att alkoholen flödar på luncher eller middagar. Tyvärr verkar detta långt ifrån självklart för många andra. Men jag ser fram emot den här debatten. Jag är övertygad om att det finns ett starkt folkligt stöd för en restriktiv linje i just det här fallet.

Kanske kommer jag i den debatten att få höra att det är lätt för mig att säga nej till alla förslag som utökar tillgången till alkohol i Borås, jag som själv inte dricker. Och visst är det så, men jag har mycket goda skäl till det. Jag har sett baksidan med alkohol och droger på alldeles för nära håll för att vara oberörd. Visst påverkar det mina val och ställningstaganden. Men jag tycker att det är med rätta.

Dela

Dela

Det var första gången jag hörde Björklund live och det ska sägas till hans försvar att han faktiskt framstod som mindre kolerisk idag än i de tv-debatter jag tidigare sett honom i. Ja, det var nästan som om han var lite på defensiven, försiktig inför publiken som i stora delar bestod av en tjänstemannakår som blir allt mer kritisk till hans politik.

Björklund lyfte tre områden för framtida reformer: bristande likvärdighet, nyanlända elever och läraryrkets status. Så långt kan vi också vara överens: här finns mycket att göra. Mest fokus var det på det första området.

Intressant nog lyfte ministern under bristande likvärdighet att det fria skolvalet ”på marginalen” kan förstärka segregationen. Dock är det fortfarande viktigare att aktiva, välutbildade föräldrar får välja fritt, än att vi verkligen arbetar mot den ökande segregationen. Det halva medgivandet som citatet om negativa effekter på marginalen ändå var visar emellertid att Björklund har börjat förhålla sig till den kritik som inte bara den politiska vänstern utan också en rad forskare lyft. Det är bra. Däremot nämndes i te med ett ord det gigantiska problemet med vinstdrivna skolföretag – kanske för att inte ens Björklund kan komma på något gott att säga om dem. Riktigt intressant var det att höra Björklund kritisera undervisning som bygger på elevers eget ansvar och stöttning från hemmet. Det hade varit riktigt roligt att se honom våga gå hela vägen med detta resonemang och faktiskt lyfta det gamla v-förslaget om att skolarbete ska göras i skolan och inte hemma…

I övrigt kändes mycket igen: läraren måste återerövra katederundervisningen, uppskärpningar och fler krav ska stärka yrkets status, undervisningstiden ska utökas och så vidare. Dessutom upplystes vi om att det i finska skolor varken finns klotter, problem med skolk eller elever som kallar sina lärare för könsord, så därför kan vi inte ha det som i Finland!

Efter Björklund fick vi lyssna till fantastiske Andy Hargreaves (inte otroligt att jag återkommer och skriver mer om honom framgent). Sorgligt nog hade ministern gått hem då. Hargreaves har undersökt vad som utmärker de mest lyckade skolsystemet i världen. Här har Sverige en läxa att lära. Varken centralisering eller fri marknad kan hjälpa ett skolsystem i gungning. Nationella prov ska användas sparsamt. Och i Singapore jobbar man just nu efter devisen Teach less, learn more. Kanske något för utbildningsministern att fundera över.

Dela