På uppdrag av Sociala omsorgsnämnden har kommunens arbete med våld mot kvinnor genomförts, ”Projekt Kvinnofrid”. Utredningen visar på flera brister, bland annat att ingen förvaltning har det övergripande ansvaret för frågan, utan att många olika instanser ska arbeta med det – risken är då uppenbar att det som är allas ansvar blir ingens ansvar. Det finns också ett stort behov av ökad kunskap hos Borås stads anställda för att möta den här problematiken.

Våld i nära relationer är ett samhällsproblem och förekommer i alla socialgrupper, i såväl hetero- som homosexuella relationer och kan drabba både kvinnor och män. De flesta som utsätts är dock kvinnor, uppskattningsvis drabbas 4000 kvinnor i Borås varje år, men bara en liten del av dessa nås och får hjälp.

Vänsterpartiet anser att arbetet mot våld i nära relationer är en folkhälsofråga som borde få högre prioritet i kommunens arbete och föreslår därför:

• Att en förvaltning får huvudansvaret för arbetet mot våld i nära relationer

• Att denna förvaltning arbetar vidare med de åtgärder som Projekt Kvinnofrid tagit fram

Dela

Prostitution och handel med människor för sexuella ändamål är allvarliga brott som fortfarande

existerar trots att både internationella organisationer, regeringar och frivilligorganisationer har

genomfört förebyggande insatser och straffat förövare under många år. I en FN-rapport om människohandel från 2008 konstateras att flera miljoner individer är offer för människohandel varje år. Av denna handel sker 79 % för sexuella ändamål, offren är till allra största del kvinnor och flickor [UNODC, Global Report on Trafficking in Human Beings, 2008].

I år är det tio år sedan den svenska sexköpslagen infördes. En lag som rönt stor uppmärksamhet internationellt, en lag som försvårar människohandel i Sverige och som även har minskat svenska mäns  sexköp. Den svenska lagstiftningen är en framgång, men trots detta ifrågasätts den av politiska grupper som vill släppa prostitutionen fri i Sverige.

Prostitutionsivrarna menar att var och en skall ha rätt att göra vad som helst med sin egen kropp, även sälja den, så länge det sker frivilligt. Att inrätta statliga bordeller eller att ge prostituerade F-skattsedel är inte främmande för svenska nyliberaler. Problemet är dock att om man inrättade dessa, för staten, inkomstbringande verksamheter, skulle naturligtvis Sverige fungera som en attraktiv marknad för människohandlare och lokala hallickar, vars tidigare olagliga verksamheter nu skulle omvandlas till legitima affärsrörelser. Legaliserar man prostitution minskar möjligheterna att bekämpa trafficking. Ytterligare en konsekvens blir att prostitution i  länder där den är legal ses som ett ”vanligt” arbete, istället för att som t.ex. i Sverige, betraktas som en allvarlig form av mäns våld.

Det innebär också att mäns och pojkars sexköp normaliseras och rent av förväntas, och att kvinnor och flickor som blir sexuellt utnyttjade inom prostitutionsindustrin ofta inte ges tillgång till organisationer och program som kan hjälpa dem att ta sig ur industrin.

För att lyckas med att förebygga och bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål måste åtgärderna sättas in mot problemets grundorsak: det vill säga mot mäns efterfrågan på kvinnor, barn och unga män, för sexuella ändamål. Den svenska sexköpslagen är just en sådan åtgärd, då den kriminaliserar köparen, men inte den som tvingats prostituera sig. Sedan lagens införande har svenska mäns sexköp minskat från att 13,6% av Sveriges män hade köpt sex till dagens 8%. Lagen har ett starkt folkligt stöd bland såväl kvinnor som män.

Det är beklämmande att nyliberalerna försöker få prostitutionsfrågan att handla om varje människas rätt att sälja sin kropp, för grundbulten i frågan om all prostitution, både den nationella och den globala över gränserna, handlar i själva verket om mäns efterfrågan. Det är den sexistiska inställningen att det är mäns ”självklara rätt” att köpa och sexuellt utnyttja andra människors

kroppar som upprätthåller systemet. Om män slutade att köpa kvinnors och barns kroppar skulle inte prostitution finnas.

Vi i Vänsterpartiet kommer aldrig att acceptera någon form av människohandel. Det är vår förhoppning att Sverige under sitt ordförandeskap i EU skall ta initiativ till kraftfulla åtgärder mot sexslavhandel och prostitution. Vi kommer att fortsätta kämpa emot trafficking och sexslavhandel i vårt arbete i EU-parlamentet och vi kommer  att försvara den svenska sexköpslagen och skapa opinion för att fler EU-länder inför liknande lagar.

Dela

I Borås talar bland andra jag på Stora torget kl 13.00 – vi ses där!

Dela

Hur som helst var det en riktigt fin kongress, jag tror inte ett öga var torrt när Lasse höll sitt inledningstal och kampviljan vaknade garanterat när Jonas höll sitt linjetal. Många bra beslut fattades också, själv tycker jag beslutet om obligatorisk partiskatt var principiellt viktigt. Strategidokumentet blev riktigt bra med tydlig fokus på både intern och extern feministisk offensiv. Och själv blev jag naturligtvis väldigt glad över det förnyade förtroendet att fortsätta i partistyrelsen.

Vilken var då kongressens absoluta höjdpunkt? Jag skulle så klart kunna svara partiledarvalet eller det fantastiska hälsningsanförandet från det danska systerpartiet Enhetslistan. Men jag väljer något mer privat; att Alva fick hälsa på CH Hermansson!

Dela

Ulf Lindskog skriver i en replik till mig att vanvård inte är ett Carema-fenomen, även offentlig vård kan ha brister. Där är vi helt överens – det vore naivt att tro att något annat, sådana brister ska givetvis rättas till. Vad jag däremot kritiserar är ett system som går ut på att föra våra gemensamma skattemedel ut ur landet, i stället för att använda pengarna till god omsorg om våra äldre.

Fördelen med offentligt driven vård och omsorg är öppenheten och insynen i verksamheten, personalen har meddelarfrihet och kan larma vid missförhållanden.  Verksamheten kan då omorganiseras eller tillföras mer resurser. Har man däremot gjort en upphandling och lagt ut verksamhet på en privat utförare, så gäller de villkor som upphandlats oavsett om de är tillräckliga eller inte. Eventuella förbättringar får snällt vänta till nästa upphandling. Att som Lindskog skylla bekymmer inom privat omsorg på ”dåliga chefer på lägre nivå” är naivt. Inse att dessa chefer agerar precis som de förväntas göra; de konkurrerar med ekonomiska medel inte med kvalitet, det är effekten av privatiserad omsorg!

Jag vet inte vilka fackliga Lindskog talat med, men när jag träffar representanter för Kommunal pratar de inte med ”uppskattning” om privata aktörer inom äldreomsorgen – tvärtom ser de med stor oro på att personalen varken har meddelarfrihet eller schyssta arbetsvillkor. Det är en oro jag delar med dem. En annan fördel med offentligt styrd omsorg är nämligen att vi politiskt kan besluta om exempelvis rätt till heltid för personalen; vi gör det för att det är viktigare att vara en bra arbetsgivare än att vinstmaximera. På de privata äldreboendena existerar knappt heltid; deltider och delade turer är en del av modellen för att spara in på personalkostnaderna.

Slutligen påstår Lindskog att en ideologisk debatt om äldreomsorgen försämrar arbetsmiljön på de privata äldreboendena, Carema-drivna Byttorps klint nämns som ett exempel. Jag är övertygad om att personalen som arbetar där gör sitt bästa utifrån de förutsättningar de ges – men det är likväl ett ofrånkomligt faktum att personaltätheten är markant lägre på Byttorps klint jämfört med på de kommunala boendena. Är det i själva verket inte det som är orsak till stress och tung arbetsmiljö? Menar Lindskog att det inte påverkar kvaliteten för de boende? Den senaste NKI-undersökningen visar betydligt sämre siffror för Carema-boendet i Borås än för de kommunala boendena, exempelvis är möjligheterna att komma ut på promenad och att få en pratstund markant sämre – en oundviklig konsekvens av lägre personaltäthet. Lindskog är bekymrad över att Carema-cheferna får kritik, jag är betydligt mer bekymrad över att inte alla gamla i Borås får lika goda möjligheter till en värdig vardag.

Dela

I Kommunfullmäktiges budgetdebatt var äldreomsorgen det mest debatterade området. Det är inte så konstigt mot bakgrund av de senaste veckornas avslöjanden om vanvård på privata äldreboenden runt om i Sverige. Att tro att problemen handlar om ett misskött företag, Carema, är dock att missta sig – det handlar om ett systemfel. Vänsterpartiet har länge varnat för riskerna med att tillåta riskkapitalbolag att driva omsorg finansierad av våra gemensamma skattemedel. Ingen har lyssnat. Efter skandalavslöjandena i media kunde man hoppas på ett uppvaknande, men även om den politiska högern börjar tala om hårdare krav vid entreprenader, så angriper man bara symptomen – vill man komma till rätta med det verkliga problemet måste man göra upp med vinstuttagen från äldreomsorgen.

Som kommun måste vi kunna garantera våra äldre ett värdigt åldrande. Jag skulle aldrig känna mig trygg med att låta min mormor eller morfar flytta till ett privat äldreboende, där samma summa skattepengar som tillförs de kommunala boendena inte bara ska räcka till för att betala personalens löner och erbjuda en god omsorg, utan dessutom har som främsta uppgift att generera mesta möjliga vinst till sina aktieägare. Det är uppenbart vilka som får betala priset för dessa vinster: personalen genom sämre arbetsvillkor och de äldre genom lägre kvalitet på omsorgen!

Mängder av skattemedel förs ur landet till skatteparadis varje år, pengar som vi kunde ha använt för att höja kvaliteten och den verkliga valfriheten i äldreomsorgen. Högern motiverar gärna privata utförare med att de skulle innebära ökad valfrihet. Men riskkapitalistens valfrihet, att väga blöjan och välja om den är tillräckligt tung för att bytas eller inte, ger jag inte mycket för. Vänsterpartiet menar att verklig valfrihet handlar om att välja vilket stöd man vill ha som gammal – till exempel om man vill gå ut på promenad, om man vill ha maten lagad i sitt eget hem – inte om att välja vilket företag som ska tjäna pengar på en. När jag bli gammal vill jag känna mig trygg med att jag får den bästa möjliga omsorgen, jag vill inte bli en bricka i ett spel om vem som kan göra mest profit på mig.

Det är hög tid att ta debatten om hur vi som kommun kan vara säkra på att alla våra äldre får en värdig omsorg.  Jag är övertygad om att ett viktigt första steg är att se till att all äldreomsorg utförs i icke-vinstdriven regi. Våra äldre är inte varor på en marknad, de är människor och förtjänar att behandlas som sådana!

Dela

Dela

Kolla gärna in hemsidan och gå med om du också är vänster, nykter och intresserad av ANT-frågor!

Dela

Slutligen diskuterade vi också vilka politiska frågor studenterna tyckte var allra viktigast just nu. Svaret blev tveklöst: jobb! Att invandrare får chansen att visa vad de kan på arbetsmarknaden och att deras akademiska utbildningar från hemländerna faktiskt ses som en merit. Många av dem vittnade om jätteproblem att få sina utbildningar validerade. Jag undrar varför det är så, det är ju ett enormt slöseri med mänskliga resurser och dessutom korkat ur ett rent ekonomiskt perspektiv. Med en allt mer mångkulturell befolkning borde det dessutom vara en tillgång att människor med olika erfarenheter och bakgrund finns representerade även i akademiska yrken.

Dela

Mycket debatt blev det i år kring äldreomsorgen – inte så konstigt med tanke på all uppståndelse kring Carema… Det framgick tydligt att det finns en skarp ideologisk skiljelinje mellan höger och vänster och högern befann sig på defensiven och försökte förklara varför våra skattepengar ska gå till vinst i stället för till välfärd – de lyckades inte övertyga mig!

Vänsterpartiet, som är det parti som tydligt säger nej till vinster i välfärden, var mycket aktiva – både i talarstolen och på Twitter, läs gärna mer om det här

Borås tidning live-rapporterade dessutom i år från hela budgetdebatten – mycket bra initiativ!

Om du missade att lyssna/titta på debatten, så kan du läsa mitt inledningsanförande här:

Har ni någon gång hört uttrycket « barnen är vår framtid » ? Kanske har du till och med sagt det själv ? Jag har i alla fall gjort det. Men för en tid sedan fick jag reda på att det inte är sant, barnen är inte vår framtid. På första sidan i en bok läste jag barn är inte framtiden – barn är här och nu. Och är det något Vänsterpartiet har tagit fasta på i årets budgetarbete så är det just detta, att barn är här och nu. Barnen får inte betala priset för besparingar i en ekonomisk kris. Barn och unga måste prioriteras.

Den här budgeten pekar ut riktningen mot Vänsterpartiets vision om ett hållbart och rättvist Borås där barn, vuxna och gamla är lika mycket värda och ges lika goda möjligheter oavsett kön eller klasstillhörighet. I vårt Borås sätts solidaritet före egenintresse, för oss är kampen för alla människors lika värde mer än tomma ord. I vårt Borås ska alla barn ha rätt till kunskap, utbildning får aldrig bli en klassfråga. I vårt Borås värderas kvinnor lika högt som män, som arbetsgivare ska vi prioritera jämställdhet. I vårt Borås vågar man bli gammal, här ska inte riskkapitalister tillåtas slå mynt av våra äldre. Den gemensamma välfärden är verktyget för att bygga vårt solidariska Borås.

Låt oss börja prata om barnen, de som är här och nu. Det är ett hårt samhälle många av dem växer upp i – drygt 10% av Sveriges barn lever i fattigdom. Därför är det avgörande att vi kan erbjuda den bästa tänkbara välfärden till Borås barn, på lika villkor. Avgifter i skolan, hur små de än må vara, får inte existera. Att spara en femtiolapp i månaden till en skolresa är kanske okej för vissa, men pekar ut och stigmatiserar de barn som tvingas säga att de inte vill åka med, för att föräldrarna inte har råd. Vi måste sätta i främsta rummet att tjockleken på mammas och pappas plånbok ska spela så liten roll som möjligt, alla barn ska kunna delta i alla skolaktiviteter.

För oss vänsterpartister är kommunens kanske allra viktigaste uppgift att garantera alla barns rätt till kunskap. Vi vet att alla barn kan nå målen – men vi vet också att vägen dit är olika lång. Ojämlikheten i den svenska skolan ökar, klass och kön påverkar barnens resultat och bäst av alla klarar sig barn till välutbildade föräldrar. Det är inte svårt att förstå varför : en studievan förälder har såklart lättare att hjälp sitt barn än en analfabet, den som har en dator som hjälpmedel hemma har ett försprång gentemot den som inte har det. Runt om i landet, och nu även i Borås, startar företag som erbjuder den förälder som har råd att betala 500 kronor per timma, läxhjälp. Så kan man köpa sig till bättre skolresultat. Så befäster man klassamhället ! Därför är det oerhört viktigt att läxhjälp erbjuds på alla våra skolor, läxhjälp till alla som behöver det, inte bara till den som har rika föräldrar. Allas rätt till kunskap är ett mäktigt vapen för att bekämpa klasskillnader.

Borås måste ha som mål att kunna ta hand om alla barn, oavsett behov. Idag tvingas många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar åka buss flera timmar per dag för att komma till en anpassad skola i en annan kommun. Det är både tidskrävande och orosskapande. En kommun i Borås storlek måste kunna erbjuda egna lösningar för de här barnen – vi ser fram emot att kunskapen om barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ökar, att dessa barn uppmärksammas mer och ges möjlighet att gå i skolan i sin egen hemkommun.

Skolan har inte bara till uppgift att garantera alla barns rätt till kunskap – den ska också fostra demokratiska medborgare. Här är elevinflytande, att få vara med och påverka sin egen vardag, ett nyckelord. Men barns och ungas inflytande är inte bara en fråga för skolan. När Ungdomens hus blir färdigt öppnas en ny arena där ungdomar kan mötas och förhoppningsvis möjliggör det för vårt redan välfungerande Ungdomsråd att utvecklas och nå många fler. Med folkomröstning om Stadsparkens lekplats vill vi väcka nyfikenhet och intresse för demokrati även hos våra allra yngsta medborgare. I tider då främlingsfientligheten breder ut sig, både här i Borås och runt om i Europa, är det min övertygelse att denna rädsla för det främmande ska bemötas med mer öppenhet, mer demokrati. Att ge möjlighet till verkligt inflytande och att skapa tilltro till det demokratiska systemet är det bästa sättet att motverka rasism, främlingsfientlighet och känslan av hopplöshet – det ger framtidstro !

Ungas framtidstro är också starkt kopplad till möjligheten att få ett jobb. I ekonomiskt kärva tider blir det allt svårare för unga att få in en fot på arbetsmarknaden. Vi vill ge alla gymnasieungdomar chansen att få ett feriejobb – möjligheten att sommarjobba ska inte bero på om du har föräldrar med ett stort kontaktnät på arbetsmarknaden, det ska vara en verklig möjlighet för alla. Feriejobben ger ungdomar nyttiga erfarenheter samtidigt som viktigt arbete blir utfört – dessutom är det här ett utmärkt sätt för Borås stad att marknadsföra sig som en bra arbetsgivare.

Ja, Vänsterpartiet lägger fokus på barn och unga i årets budget. Men när vi nu talar om arbete, låt oss även prata om de vuxna.

Jämställdhet handlar om kvinnors och mäns lika rättigheter och möjligheter. Myten om att kvinnor och män i Sverige har samma villkor är kanske det största hotet mot ett mer jämställt samhälle. Tyvärr finns det fortfarande stora skillnader mellan mäns och kvinnors levnadsvillkor och förutsättningar i Borås. Trots att betydligt fler kvinnor än män har eftergymnasial utbildning tjänar kvinnorna i snitt mindre, jobbar mer deltid och har högre ohälsotal än männen – så ser det inte ut i ett jämställt samhälle.

Att förändra värderingar kan ta flera generationer, men som arbetsgivare kan vi agera för jämställdhet här och nu. Borås stad är kommunens största arbetsgivare. Varje dag når vi tusentals anställda – merparten av dem är kvinnor. I och med genomförandet av CEMR-deklarationen har Vänsterpartiet sett till att sätta feministisk prägel på den politiska dagordningen, bland annat ska en arbetsvärdering genomföras för att komma till rätta med felaktiga löner. Till skillnad från privata utförare av välfärdstjänster vinstmaximerar vi inte genom otrygga anställningar och deltider, vi ska vara en bra arbetsgivare med rätt till heltid och jämställda löner som främsta målsättning. Vi menar allvar med att Borås ska bli en jämställd kommun – vi börjar här och nu.

Man ska inte bara kunna jobba eller få vara barn i Borås – man måste våga bli gammal också. Personal i äldreomsorgen utför livsviktigt arbete varje dag, men tiden är knapp och det finns mycket att göra. Vi vill ge möjligheten att sätta guldkant på våra äldres vardag och tror att maten är en nyckelfaktor i detta sammanhang. Maten ska lagas från grunden av bra råvaror ute på våra äldreboenden. Försöken att låta hemtjänsten laga mat hemma hos de gamla är något vi i Vänsterpartiet värdesätter högt och vill vidareutveckla. De avgiftsfria pensionärsresorna i kollektivtrafiken har gjort succé. Inte minst för våra äldre med de lägsta pensionerna innebär det en verklig ekonomisk skillnad varje månad, en reform som verkligen gynnar arbetarklassens äldre – kanske är det därför inte speciellt förvånande för någon att Moderaterna vill slopa just detta!

Guldkant på tillvaron är viktig, men mot bakgrund av de senaste veckornas avslöjanden om vanvård på privata äldreboenden runt om i landet vill jag också uppmärksamma hur viktigt det är att vi som kommun faktiskt kan garantera våra äldre en värdig nivå på de mest grundläggande behoven. Jag skulle aldrig känna mig trygg med att låta min mormor eller morfar flytta till ett privat äldreboende, där samma summa skattepengar som tillförs de kommunala boendena inte bara ska räcka till för att betala personalens löner och erbjuda en god omsorg om våra äldre, utan dessutom har som främsta uppgift att generera mesta möjliga vinst till sina aktieägare. Det är uppenbart vilka som får betala priset för dessa vinster : personalen genom sämre arbetsvillkor och de äldre genom lägre kvalitet på omsorgen !

Mängder av skattemedel förs ur landet till skatteparadis varje år, pengar som vi kunde ha använt för att höja kvaliteten och den verkliga valfriheten i äldreomsorgen med ! Ja, för Högern pratar ju gärna om valfrihet. Men riskkapitalistens valfrihet, att väga blöjan och välja om den är tillräckligt tung för att bytas eller inte, ger jag inte mycket för. Vänsterns valfrihet handlar snarare om ökad möjlighet att välja vad och när, inte att välja vilket företag som ska utnyttja mig. När jag bli gammal vill jag känna mig trygg med att jag får den bästa möjliga omsorgen, jag vill inte bli en bricka i ett spel om vem som kan tjäna mest pengar på mig. Jag hoppas att avslöjandena om vanvården på de privata äldreboendena ruskat om även de mest hårdföra privatiseringsivrarna och välkomnar i så fall en seriös diskussion om hur vi som kommun kan vara säkra på att alla våra äldre får en värdig omsorg i icke-vinstdriven regi.

I vårt Borås sätts solidaritet före egenintresse. Vår gemensamma välfärd drivs utan vinstintresse. Målet är medborgarnas bästa – inte att ge avkastning i aktieägarnas fickor. Vår vision är ett hållbart och rättvist Borås där barn, vuxna och gamla är lika mycket värda och ges lika goda möjligheter oavsett kön eller klasstillhörighet. De rödgrönas budget för 2012 pekar ut riktningen mot ett sådans Borås. Härmed yrkar jag bifall till vårt budgetförslag.

Dela